VM i Japan

Vilket VM? undrar den sport intresserade. Nu är hon väl ändå ute och cyklar? Nej, inte alls för både män och kvinnor, pågår just nu, i Japan. Nej det har inte varit på sportnytt, nej Peppe Eng är inte där. Jag håller med om att massmedia, ialla fall inte de tidningar jag läser, inte ägnat detta VM nämnvärd uppmärksamhet. Nej jag kan inte nämna någon av favoriterna. Jag är osäker på vilka länder som deltar eller hur kvalet gått till. Jag talar om världsmästerskapen i poledancing. Nej nej nej inte dans kring granen utan runt en sådan stång som stripporna har. Jag är nyfiken på poängsytemet, mest naket? rytmik? samspel? sex appeal? Hur blir man jurymedlem? Vilka kvalifikationer krävs för att vara domare? Är det publikens jubel eller hur går det till liksom. Vinnaren, vilka reklamavtal, vinner man en ny garderob? Det är inte lätt att vara sportpole.

Ullared

Sveriges största turistmål. 200 000 fryspåsar säljs varje dag året om. Gult och blått. Enda butik i landet som går ut på riksradion och säger "KOM INTE HIT, DET ÄR KAOS I TRAFIKEN OCH I BUTIKEN". Tidernas reklamkupp kallar jag det, att dessutom 2009 göra en såpa om hela fenomet. Smart. VDn säger att han gjort en insats för folkhälsan genom att minska på bygeln på vagnen så att hälsenorna håller. Ja jag har varit där och ja jag tycker det är kul en stund. Framförallt folklivsforskningen. Salig blandning på folk, automat kaffe och djungelns lag vid bhåarna. Småbutiker runt om som när man ska gå där är man så trött i huvudet att man bara vill skrika. Ändå Sveriges största attraktion. Inte Skansen, inte Liseberg, inte Åre. Ullared. Märkligt.

2.a advent

Rätta mig om jag har fel, men hade inte folk mer stakar och stjärnor tända under dag tid förr? Idag har varit en fasligt grå dag i den lilla staden vid havet. Jag har dragit min del till att försöka lysa upp tillvaron. Jag har idag upptäckt till min stora förvåning att det är väldigt få som har julateraljerna tända på dagtid. Jag förstår att jag antingen är miljöbuse eller kapitallist. Vad finns det fler för anledningar undrar jag? Jag må vara både det ena eller det andra, kanske bägge. Jag tror ändå att människors depressioner kostar mer och är mer belastande för miljön än mina små ljus i tillvaron. Min sanna övertygelse är att vi verkligen behöver de ljusglimtar vi kan få. Jag bidrar gärna med det. Jag vet hur mycket läkemedel av antidepressiv art som kommer ut i våra vatten. Vi komer om ca 10 år vara jordens lyckligaste folk efter som vi redan får i oss lyckopiller genom dricksvattenet. Ja det är sant vare sig vi behöver eller inte. Via dricksvatten får vi idag i oss 25 mg substanser uppåttjack. Tackar. Jag tror att lite adventsljus piggar upp oss en grå dag i december. Ja, jag förstår att det är ättestupan nästa.

Frosseri

Nu är det avklarat. Årets julbord. Jag har aldrig varit så förtjust i julmat. Men i år var det så gott så gott och jag åt med god aptit. Det talar väl sitt tydliga språk att jag räckte inte ända fram till gottebordet. Jag fullkomligt gick i väggen vid revbenen och de magiska köttbullarna. När jag kom hem mådde jag tjuvtjockt. Jag är tacksam att jag inte har fler julbord innan jul utan årtets med jobbet är avbockat. Någon sa att det var för att jag inte tog någon snaps, att den lille rackaren satte fart på matsmältningen, hade inte hjälpt i mitt fall, jag fullkomligt frossade i högt tempo. 5000 meter hindermat på nåt vis. Jag kan meddela att det inte är min sport. Jag förstår inte hur man kan äta så mycket och tänk de som gör det ofta och jämt. Hua. Linssoppa någon?

Stil med finess............. och värmeslag

På landstinget har vi fredagsfrukost varannan fredag. Det betyder att man är två och två som förbereder frukost dvs handlar, dukar och man kan ha ett tema om man vill pigga upp lite extra. Igår hade turen hamnat hos mig och min jämnåriga kollega. Vi kände direkt att det här med advent var liksom förutsägbart. Det vill man ju inte vara förutsägbar. Så temat blev stil med finess. Vi var fullt upptagna att dekorera, tända massor med blockljus samt klä upp oss själva. Det här med dukning lägga fram maten glömde vi liksom bort. Så två goda medhjälpare fick rycka in och tur var det för annars hade det blivit prismor i våra öron, fjäderboa och massor med silver grejor. De flesta är rätt hungriga på fredagsmorgonen så maten är central på nåt vis. Hur som helst maten kom fram. Vi var perfekta värdinnor, dukade av faktiskt själva. Lite jäktigt blev det för mig att byta om från partypingla i klackestövlar, klänning och boa till smurfkläder. I all uppståndelse missade jag att ta av strumpbyxorna. Min iakttagelse är att strumpbyxor i nylon under uniformsbyxorna ger väldigt varma ben.

Jag hyllar

Jag blir alltid imponerad av stjärnor som tackar nej till skit jobb. Som bara tar det som är värdigt. Min svenska förebild är Margaretha Krok Finns det någon som kan nämna att hon tagit en roll under hennes värdighet? Att hon utlämnat sig till de verse tävlingar, såpa serier och intervjuer. Sanna mina ord hon valde med omsorg. Man frågade inte Margaretha om vad som helst. Integritet och pondus liksom. I mina ögon professionell, behövde inte sälja sig. Hon hade förmågan att tacka nej. Min senaste idol som faktiskt är livs levande Hon tackar nej. Hon vet sitt värde. Meryl Streep. Hon trotsar Hollywoods skönhets idelal. Lite mullig, låt oss kalla det naturligt. Vill inte plastik operera sig för då " får hon bara roller som plastiksopererad". (Stillsam fråga i framtidens filmer finns det några roller utan plastikkirurgi?) Hon vet sitt värde men också när det är alldeles för äro fyllt att tacka nej. Finns det någon som skulle tacka nej till Mamma Mia? Jag hyllar dem som vet sitt värde och har vett att tacka nej till undervärdiga jobb. Meryl S har klass. Hon är ensam i sitt slag. Go Meryl!


PS Nej de har inte frågat om jag vill vara med i Mama mia 2, men jag lovar när de gör det, säljer jag mig billigt. Strunt i det här med värdighet och att veta sitt värde DS .................

Ödmjukt tackar jag

Idag har jag fått en av de mest värdefulla komplimanger jag nånsinn fått. Jag gillar komplimanger det gör jag. De i sin enkelhet betyder så mycket. Bäst jag börjar i ifrån början.Dagen började i fullkomlig katastrof. Mjölken var slut redan på morgonen, vilket innebär inget kaffe för Johansson. Snabbt på Landstinget kompenserade jag. Min morgontidiga kollega märkte direkt att nåt var fel. Jag hade börjat dagen med te. Inte bra. 2 koppar kaffe med mjölk senare typ prick kl 0800, dyker min högst punktliga andra kollega upp. Efter lite småprat kommer vi in på det här med att skapa tillstånd runt oss. Först måste jag verkligen understryka att mina kollegor verkligen är världsbäst. Ingen har det så bra som jag. Vi kan kalla henne grannen. Grannen hade varit på föreläsning igår och tänkt på lilla mig. Föreläsningen gällde att skapa tillstånd av god stämning runt sig. Hon tyckte jag var duktig på det då jag oftast säger vilken bra dag det är idag. Jag har aldrig tänkt på att det kan smitta, att det faktiskt kan vara ett virus. Grannen gav mig min bästaste komplimang och sa att jag var bra på att skapa god stämning. Jag är tacksam för det och jag gläds att hon faktiskt delade med sig. Att hon verkligen uttryckte det. Det är bra att bli påmind om att vi faktiskt vinner på att dela med oss av det vi tycker är bra. Att lyfta andra. Jag tackar. Trots att mjölken var slut på morgonen blev det en bra dag!

Lycka...

..är nya täta fönster. Ute blåser det orkan, regnet trycker på, på Möllebacken. Vinden kommer från sydväst. Jag är lycklig för det regnar inte in. Jag slipper byta handukar var 20:e minut och eventuellt gå ner och torktummla mitt i natten. Detta är vardagslyx när den är som bäst. De nya fönstrena tar dessutom en hel del ljud och redan efter en vecka märker jag att det blivit varmre här inne. Jag gissar att de gamla släppte ut en hel del energi. Det känns ju alltid bra att vara miljömedveten. Ja, faktiskt, livet leker. Det är de små detaljerna som gör det!

Fyrbenta vänner

Jag gillar hundar, det gör jag. Djuren i sig är det inget fel på. Det är vissa av deras ägare som jag har svårt för. Framför allt dem som verkligen tycker att deras hundar ska bajsa fritt i naturen. Det kanske är begreppet naturen som vi är oense om. Jag tycker inte Pantarholmen tillhör naturen, cykel och gångbana ingår inte heller i ordet natur för mig. Jag antar jag är lite trångsynt eller begränsad. Mig stör det i alla fall att trampa eller cykla i hundarnas avfall. Det luktar inte hallon kan jag meddela. När man då har sett den lilla sötnosen släppa ut och man har sett att ägaren inte har en antydan att plocka upp så tycker jag att jag har en skyldighet att påpeka detta. Där tänkte vi också olika, jag blev utskälld både av hund och ägare. Jag stod med mössan i hand och och bad om ursäkt för jag visste inte att cykelbana ingick i ordet natur. Jag visste inte att kommunen satsat massor med pengar för att skapa en asfalterad hundtoalett. Mitt misstag.

Smygare

Den smyger sig på, redan i slutet av oktober börjar det. Pepparkakorna får en mer framskjutande plats i butiken, julskum eller tomteskum hänger vid godishyllan så man inte kan missa det. Vissa lyfter fram pyntet för att sedan öka. Ja, vi börjar ladda inför julen. Jag trodde att vi började bli liksom avtrubbade inför detta men inte det är bara att det börjas tidigare och håller på längre. I princip börjar julförberedelserna i slutet av oktober, kulmen i slutet av december och sedan utförsäljningen av det som blev över. För vissa är det jul året runt. Somliga i mitt kvarter har fattat detta, de tar aldrig ner adventsljusstaken, för det är ju ingen ide´. Jag då som tycker att december och lite i januari är tillräckligt med julandet har ingenstans att ta vägen. Man kommer inte undan julen i november. Nån borde faktiskt protestera, vad hände med att vara i nuet, njuta av hösten, låta varje årstid ha sitt? Nästa år ska jag börja fira midsommar i februari.

Telefonautomater

..finns dem? Ja ett fåtal, jag gissar att de finns för framtiden som minnesmärken. "Förr ser du lille vän, hade vi inga mobiler då då fick gå till en automat stoppa i några mynt och ringa". Senare kom telefonkorten men det var efter de kommit på att ingen nånsin hade några mynt. Precis som man hade ett telefonkort tillhands när man väl behövde det. Mitt i natten efter krogbesök till exempel och man som av en händelse tappat sina nycklar. Då hade man i alla fall sitt telefonkort. Sure... Det som var i alla fall positivt var att jag kunde rysligt många telefonnummer i huvudet, vilket är en svunnen tid. Nu är jag lost utan mobilen och telefonboken. Det måste varit bra och nyttigt för hjärnan, att användas liksom. Egentligen helt onödigt eftersom jag aldrig hade varken mynt eller telefonkort.

Murar

På måndag är det 20 år sedan Berlin muren föll. Tänk vilken grej att bäst som det är bestämmer man att bygga en mur mitt igenom en stad. Familjer som splittras, människor som råkade befinna sig på fel sida gatan, blev kvar i massor med år. Konstigt. No mercy, ingen humanitet över huvud taget. Farliga influenser, en hel lössläppt kultur skulle stängas ute. Minimera frestelserna, skydda människorna. Det var tanken, ärligt uppsåt? Nja, politik är inte min gren men humanismen känner jag starkt för. Jag var i Berlin 1991, 2 år efter murens fall, nej jag har ingen bit av muren. Det starkaste minnet är hur skrämmande allt var. Ena sidan en modern storstad, några 100 meter därifrån slitet, grått och deprimerande Det som slår mig idag är att det finns fortfarande murar men de inte byggda av betong, inte synliga för ögat. Men visst finns det murar, sociala hinder, fysiska och psykiska barriärer. Man rör sig i det område man bor, där man är trygg och känner till. Umgänget består till stor del av likasinnade. Hur river man dem?

Pinan

Alla som har varit här i den lilla staden vid havet vet att den kallas Pinan. Det kommer från vindpinad och det är man oftast här. Det blåser från alla håll och kanter samtidigt och till och med runt gathörn. Vinden går rakt in i märgen och det är svårt att klä sig mot vinden. Jag misslyckas ständigt med detta, man är vindpinad från morgon till kväll. Idag har det varit isande vind och mycket vind. På radion har man tydligen sagt att det blåser MINDRE här i Pinan nu för tiden än förr. Omöjligt, ingen skulle av fri vilja bosätta sig här då. Eller så är det enda undantaget i hela världen som bekräftar regeln: "Det var bättre förr". Nej inte om man få tro radion då var det minsann inte bättre förr här det kan jag intyga!

Fjällis

I förra veckan var jag i Ljungdalen. En försmakis (och tillräcklig) av riktig vinter med snöis och några minusgrader. Ingen skidåkning men prommis, sparkis, skoteris , bastuis, grillis, vinis och Astridis. För den uppmärksamme kan man ana en helt tema kring -is. Vansinnigt roligt att sätta is på orden, man liksom avdramatiserar dem. Tex krigis och mordis låter ju rätt snällt. Jag har fått en ny kompis i bullterriern Astrid. Vi blev polareis då jag vid varje mattillfälle råkade tappa en eller två tuggor på golvet. Hennes favorit sysselsättning är inte direkt motionis. Men när sparkarna åkte fram blev hon väldigt uppspelt och sprang och hoppade, en och annan tuggis på sparken blev det också. Kort och intensivt, hon sov gott resten av dagen och kvällen. Om hundar kan ha träningsvärk misstänker jag att Astrid nog hade det. Det är ju som sagt så hälsosamt och stärkande i fjällen....

Mellanmjölkens land

Härom dagen läste jag i tidningen om en ny sjukdom. En sån där som man inte vet att man har eftersom ett av symtomen var att man saknade insikt. Denna sjukdom kunde enligt de vetenskapliga tidningarna, Blekine Läns tidnining OCH Expressen så klart vara farlig. Andra symtom var att man var nöjd med livet, glad och högre stämningsläge än normalt. Klart som tusan att man saknar sjukdomsinsikt då. Diagnosen är hypermani. Kunde lätt slå över i manodepressiv eller biopolär sjukdom. Ett par synpunkter, vem söker vård för att man är oftast glad och tillfreds? Ska man medicinerna ner nån muntergök som inte är en gnällspik? Borde man inte använda den positiva energin liksom? Rotar man inte efter problem när det inte finns några? Är detta Sverige, landet lagom och Jantelagens Mekka? Men det är klart det ska vara rättvist, så det är väl bäst att alla ska ha en diagnos....

Möte i bostadsföreningen

Idag var det äntligen informationsmöte angående fönsterbytet som är bestämt sedan länge. Nu ska det snart dra igång och när det väl är i gång så går det snabbt. Toppen eftersom det väller in vatten i mitt vardagsrum och sovrum när det regnar och blåser från sydväst. Ändå finns de här i huset som verkligen inte förstår varför vi måste byta fönster. Beslutet är taget och ändå drar man upp denna diskussion igen. Tröstlöst. Jag gick faktiskt innan alla hade gnällt färdigt. Oartigt men jag bjöd in dem att komma och torka här mitt i natten. Ingen nappade. Nåväl det var inte helt bortkastad tid, det bjöds på kaffe och bagerifläta!

Boktips

En humoristisk och lättläst bok är Svinhugg. Utspelar sig på Gotland, en bok om vänskap, hämnd och överlevnad. Utan att avslöja för mycket kan jag inte låta bli ett citat. Jag betraktar det redan som en klassiker. här kommer det: " Må tomten kräkas i hans pyjamasbyxor." Där satt den. Läs Svinhugg och bekanta er med Hervor, Lapplands häxan och Mirjam, läkaren från Gotland. Tack tomten för att du inte kräkts i mina pyjamasbyxor. Till alla: Smitta inte tomten med maginfluensa eller vinterkräk sjuka. Ärligt talat borde inte tomten stå först i vaccinationskön?

Dalahäst

Hur ofta tänker man på dalahästen, egentligen? Var kommer den ifrån? Ok,ok Dalarna så klart. Men hur och vem kom på tanken att måla en trähäst? Finns det en hästras som stått modell? En svensk symbol, för vad? Röda stugor med vita knutar? Folkhemmet? Borde vi inte snart byta symbol nu när folkhemmet sakta rasar? Eller när vi faktiskt inte målar våra hus med falurödfärg och vita knutar längre? Borde vi snart inte göra en symbol av Martin Timell? Måla honom i glada färger, göra en trägubbe av honom? Vilka färger förrresten? Vi får ju inte väcka huliganerna och tro att han är maskott för nåt ishockey och fotbollslag, liksom. Gult och blått går bort.

Skavlan

Jag har inte förstått varför alla pratar om Skavlan. Nu har jag sett alla fyra avsnitten för säsongen. Vilken intervjuare! Vilken lyssnare! Vilken förmåga! Han balanserar mellan humor och allvar på ett utmärkt sätt. En konst som få behärskar till fullo. Han vänder det mest allvarsamma till nåt lätt och med glimten i ögat. Tack Norge för ni lånar ut honom till oss. För er som missat kolla in svt.se play

Små förändringar

Som sagt när jag fick mina magbakterier i början av 2000 talet och började gå och cykla till och från jobbet. Att jag sålt min bil för att finasiera en långresa är en annan del av historien. I vilket fall som helst så har jag i stort sett varje morgon mött en man i röd träningsoverall. Jag tror han jobbar på varvet. Efter flera års morgonmöten har vi börjat hälsa. Först en igenkännande blick, sedan en nick och nu är vi hej eller god morgon med varandra. Förra veckan hände nåt sensationellt. Jag misstänker att han fyllt år, för nu har han en gul träningsoverall. Likadan modell men gul. Nu går jag här och laddar, jag måste ju ge honom en komplimang. Visa att jag märkt förändringen. Jag menar vi är ju nästan vänner.

Man märker att det börjar bli vinter

Mökret faller, blåsten, det blir kallare. Tjocktröjan fram, mössan på, vantpremiären avverkad. Som cykelfan märker man det på reflexväst på och att antalet cyklister/gångare minskat betydligt. Enligt min mening så den bästa folkhälsoåtgärd som skett i modern tid var att höja bensinpriset och parkeringsavgiften på landstinget. För oj vad folk har börjat cykla och gå till jobbet på sommartid. Jag tror på riktigt att det gjort gott på invånarna i mellanmjölkens land. För visst är det så att de ekonomiska intressena kommer före den egna hälsan. Jag tänker att om hälsan är god kan jag jobba mer, längre och effektivare. Men vad vet jag som inte har nån bil. Dessutom har jag blivit så klok de senaste 5 åren. Tack magbakterierna för det.

Mina stackars gröna växter

Jag har fem krukor med sk sukulenter. Dessa ska tåla, nästan gilla att vara utan vatten. Att just jag är stolt ägare till dessa är ingen slump. Flera års empiriska studier har visat jag jag missar ofta det här med vattning av växter. Jag vet inte hur många alster jag tagt kål på. Nu är jag på god väg att göra det samma med mina nuvarande. De liksom skrynklar i bladen precis som de inte får tillräckligt med vatten........ Jag har rådfrågat flera specialister vilka faktiskt menar att de är övervattnade, vilket jag har mycket svårt att tro. Senaste vattningen var någon i juli. Dock de senste dagarna har jag skvätt tll de lite extra, utan synbar förändring. Till mitt försvar vill jag tillägga att jag samtalar oehört mycket med dem. Det kanske är det, jag pratar ihjäl dem helt enkelt.

Nytt perspektiv

I mitt yrke är jag van att se folk avklädda/lättklädda. Olika stilar, mode och trender bland underkläder. En del kör med den praktiska stilen, andra med den opraktiska. Vissa använder sig av den slitna uttvättade stilen. En del går till sjukgymnast i lördagstrosorna. Somliga föredrar utan. Smaken är olika. Jag har sett en mängd varianter och en salig blandning. Efter ett tag blir man nästan avtrubbad. Tack och lov kommer det guldkorn ibland som överraskar. Dessa guldkorn håller en altert. I samband med den här överraskningen blev jag förvånad. Förvåning är en kluven känsla. Är den positiv eller negativ? Jag vet inte den liksom bara är. Jag har legat sömnlös och funderat och funderat. Ingen lösning, ingen förklaring. Härom dagen fick jag det här tröja, blus, bhå och bylsigt LINNE. Nu menar jag att linnet satt närmast kroppen UNDER bhån. Varför? Med min personliga erfarenhet inom området förstår jag inte hur bhån kan fylla sin funktion om det är ett alldeles för stort linne under. Jag fattar det verkligen inte. Tacksam för hjälp med ett svar!

Gissa var...

..jag har varit i helgen? Inte lätt men jag ska ge ett par ledtrådar. För första gången i mitt liv har jag varit på ett ställe där det finns överlägset fler herrtoaletter än damrum. Föklaringen till detta är att det fanns 95 % fler herrar på tillställningen. Trots att det handlade om djur. Aldrig har jag varit på ett ställe där djuren är ett verktyg för huvudintresset, nämligen pengar. Drömmen att vinna storkovan. Stämningen var på topp och senare på eftermiddagen förstod jag varför det fanns flest herrtoaletter. Man kunde nämligen dricka öl antingen för att fira segern eller dränka sina sorger. Då behövs toaletter. Jag gissar att väl därinne fick man hetare stalltips, man ändrade sin uppgjorda plan eller så bheöll man sina hemligheter för sig själv. Man vill ju inte dela vinsten liksom med många. Högljudda hejarop, och livliga diskussioner är väl det man kan sammanfatta V75 travet på Solvalla. Själv ska jagnog investera min super vinst på 60 kr på något riktigt fint. Josefine däremot hade 6 rätt på V75 och hon var väldigt hemlighetsfull om vad hon skulle göra med de 30 kronorna hon vann..................

Superstars

Min besvikelse är total. Här jag följt tävlingen superstars tisdag till torsdag under flera veckor. Jag har imponerats av Stenmarks framfart och totala dominans. För mig den självklara vinnaren. Jag missade gårdagens avsnitt och i kväll när den individuella prestationen slutligen ska koras. Med självklar attityd och kaxighet snackar jag om Stenmarks prestationer. Vad händer? Jo team Forsberg slog ut Stenis gäng i går. Duktiga idrottsmän visst men inga klockrena superstars. Magda förståss men att tävla mot killarna på lika villkor. Hur lätt är det? För mig blev det platt fall. Kanske var det nostalgi, för jag ville verkligen uppleva ögonblicken när Sverige stannade. Ingen kommer nånsin upp i den klassen. Tack Ingemar .

Förändringar

Livet är föränderligt Att saker ändrar sig, en del kallar det utveckling. Många hävdar att det var bättre förr. Det kanske det var, men hur tar vi oss dit? Att leva innebär förändring. Tack och lov att jag förändrats sedan jag var 8 , 14 och 20 år. Tänk om jag hade varit 8 hela livet, trist. Vissa förändringar är stora, dramatiska andra är små och hanterbara. En del inser man inte förrän efteråt att de verkligen var en förändring. Jag lärde mig idag av en kille som dök i en sten och blev total förlamad vid 20 år ålder att man kan förbereda sig mentalt på förändringar. Hans tips var att våga be om hjälp och att ge komplimanger. En komplimang kan verkligen lyfta en människa. Vi förstår inte riktigt vilken verkan det kan ha. Han fick den bästa av hans handläggare på försäkringskassan när han meddelade att han nu kunde arbeta heltid och inte behövde sjukbidrag. På blanketten (alla som fått brev från försäkringskassan vet att de är inte så dekorativa) hade handläggaren skrivit för hand: "När det drar ihop till storm bygger en del vindskydd, andra bygger väderkvarnar."

Dilemma

Vi är flera som gjort det. Ärligt talat tror jag nästan alla gjort det. Senast i raden är min skånska pendlarkompis. Hon sitter där på tåget, pratar med en okänd och så kommer den punkten när han föreslår att man ska byta nummer. Oftast är man inte särskilt intresserad av vidare kontakt utan det var ett trevligt tidsfördriv. Fråga är då, ska man direkt säga nej jag lämnar inte ut mitt nummer. Eller ska man göra som de flesta inklusive min pendlande kamrat gjorde, man ger fel nummer. Vilket är bäst? För egen del hoppas att alla skulle sluta lämna nummer hit och dit. Så slipper man ju ta ställning. Eller så litar man på universum, ödet och slumpen och lämnar fel nummer för tänk om det blir så där riktigt rätt? Just det där rakryggade är ju nåt alla önskar men ingen vill riktigt göra i den stunden då det är läge. Jag röstar på att lita till ödet.

Montering

..är inte min starkaste gren. Att sätta ihop möbler som levereras i platta paket. Hur svårt kan det vara? För mig, mycket svårt. Värst tycker jag om träpluggar i kombination med skruvar. Ja jag slet mitt hår och insåg att jag verkligen är blondin. Det sägs att blonds have more fun. Jag instämmer till 100% för vi slipper oftast det här med montering och hantverk. Det betyder att man kan ägna sin tid åt annat. För att skruva ihop fyra köksstolar tog en evighet. Dessutom var de så skeva att min bror fick göra om det igen..... Mot nya mål, skam den som ger sig!

Alfons Åberg

Den kloke lille killen, som bodde med sin pappa. Vad som hänt med mamman fick jag aldrig någon klarhet i. Det saknar egentligen betydelse men Alfons pappa var faktsikt den första ensamstående föräldern jag kom i kontakt med. De verkade ha så mysigt och roligt ihop. Flera visdomsord och snusförnuftigheter. Och så Mollgan , Alfons osynlige kompis i vått och torrt. Jag undrar vad som hände sen? Vad blev det av Alfons? Enligt en norsk bok jobbar han på Clas Olsson. Jag tror han med säkerhet kunde bli vad som helst. Jag hoppas han är lycklig oavsett, att han gjorde lite ungdomsbus, tjuvrökte och snattade, pluggade vidare och skaffade familj. För mig är han fortfarande en hjälte. I vuxen ålder är även hans pappa en förebild och förtjänar ett omnämnande. Och Mollgan? Han, han är den som utför mina hushållsnära tjänster...................

Snacketoppen

Var man än går, överallt pratas det om henne. Hon som på ca 2 v blivit rikskändis. Hon har delat mellanmjölkens land i två läger. Hon har lyckats med den bästa marknadsföring på väldigt kort tid. Är det hennes lite komiska namn? Eller är det för hon har verkligen råd att vara bitchig? Är det för hon är snuskigt rik? Eller är det för hon vågar säga varje mans hemliga dröm? Är det för att hon säger suga av i TV? Oavsett anledning, Anna Anka leder snacketoppen, överlägset. Kanske orkar vi inte med Irak-kriget, mord eller smarta kupper med helikopter? Vi behöver nån ytlig att hänga upp oss på. I mina ögon är hon ett fenomen, hon hämnas alla via Tv som gjort henne illa. En mega rik Lisbet salander, en hämnare på sitt sätt. Man måste ge henne att hon håller många sysslesatta. Hon skapar arbetstillfällen, hon skapar debatt i sveriges fikarum, hon är en guldgruva för kvällspressen. För vi bryr oss ju inte men alla vill veta, tycka och spekulera. Jag har blivit ett Tv fan, måndagar kl 9 kanal 3 och jag ser fram emot det. Det bästa är att jag är inte ensam........

bara en fråga

Varför har man toppluva på sig när man är på gymmet?

Bio

I helgen var jag på bio, inget konstigt med det, bara det att jag var i en speciell salong nämligen Rigoletto. Galabiografen Rigoletto slog upp portarna första gången 1939. Rigoletto salong 1 är den största biosalongen i Stockholm, med totalt 918 platser. För andra gången i mitt liv fick jag uppleva den fullsatt. Liksom vid första besöket var det märkligt att 918 personer på bio och samtliga vet hur filmen slutar. Jag talar naturligtvis om Män som hatar kvinnor och nu i helgen Flickan som lekte med elden. (Förlåt alla som jag har sagt att jag skulle på Flickan med svavelstickorna, jag menade inte det). 918 pers som delar en upplevelse och alla har läst böckerna och är med i handlingen. Den stillhet som infinner sig vid filmens slut är magisk. Massupplevelsen är helt fantastisk. Det är som alla hämtar andan eller pustar ut jag vet inte vilket. Filmen då, javisst håller den och visst saknas en del men ingen hade orkat 8 timmar film om allt skulle fått plats. Jag bugar mig för Lisbet.

Tillit

På landsbygden (Aspö) har man fortfarande tilltro till människor. Fast man till och med börjat låsa ytterdörren när man går ut, finns det fortfarande små pärlor. Tillbyggd lada som en carport, fast mer som ett rejält garage. Istället för garagedörrar har man hängt upp en presening på vajer som man drar för. Som en gardin eller i ett provrum. Fast man har tydliga hjulspår in, kan ingen tro att det står en bil där när gardinen är för. Jag fascineras av den här lösningen, jag imponeras av kreativiteten och häpnar över den fantastiska praktiska funktionen. Enkel, praktisk, funktionell och säkert har man fått pengar över till något roligt också. Vad mer kan man begära?

Rutiner

På vägen hem brukar jag sticka in på Willys och handla lite. Så länge jag har handlat där har rotsakerna legat på ett ställe, de exotiska frukterna lite längre bort. Äpplen,päron, tomater och gurka i mitten. Rutinmässigt gick jag till disken med rotsaker och skulle ta en purjolök. Men vad hitttar jag, mango och physalis. Så klart man blir upprörd. Vad är det för sätt att möblera om i grönsaksdisken så? Att behöva tänka och omvärdera inkörda rutiner? Jobbigt, det förstår ju vem som helst. Jag hörde en gång att vi tänker i runda tal 60 000 tankar på ett dygn, knappt 5% av dem är nytänkande, kreativa och föränderliga. Då ingår typ reklamtavlor dvs synintryck vi bara registrerar. Då är det ju inte konstigt att denna förändring blir svår. Idag har jag återupplivat föreningen: "Gå inte på rutinklubben". Välkommen att vara medlem, kostnadsfritt allt du behöver göra är att bryta en rutin typ sätt dig på en annan plats när du äter, köp aftonbladet istället för expressen. Vi måste hålla de 5% vid liv!

Utvecklingspotential

Idag har jag konstaterat att jag har områden med klar utvecklingspotential eller möjlighet att förbättras på. Målning är ett sånt område, där jag verkligen kan bli bättre. Då målade jag inne i en gardrob och det inte kommer att synas då man har massa grejor där. Man kan tänka att övning ger färdighet. Tror inte det. Jag skyller på dålig ljussättning och kassa penslar. Det vet ju alla att målning är en materialsport. Resultatet då? Mer att önska garanterat, men det luktar nymålat. Tips: fyll garderoben med grejor eller skaffa ett proffs.

Much is more?

Jag har gått på ett erbjudande att få 8 extra TV kanaler, jag har fritt valt ut vilka. Att välja var inte lätt. Egentligen hade det inte spelat nån roll vilka jag valde för jag har inte tittat på nån av dem. Helt ärligt vet jag inte vilka de är för jag har rysligt många ändå. Hur många finns det? Antar att det finns nåt för alla och det är ju bra. Men finns det ett behov för alla? Är hela världen fast i nån TV kanal? Alla är väl insnöade på nåt, varierande intressen. Det jag funderar på är vad är det för fel på att umgås med riktiga människor och låta kreativiteten flöda fritt? För mig innebar inte 8 fritt valda TV kanaler bättre livskvalitet. Jag gillar ändå känslan av valfrihet, fast det ger mig ångest. Much isn´t more just confusing.

90+

Tänk dig att du närmar dig din 100:e födelsedag. Det är många minnen, händelser, nyheter, katastrofer,vänner som samlats då. Tänk att du fortfarande kan röra kroppen hyfsat, du har accepterat tidens gång, varje tanke är klar och du ser fram emot att lägga in sill enligt ditt eget recpet till jul. I mitt jobb är det en förmån att träffa en sån här människa. När jag frågar vad hemligheten är, får jag ett brett leende. "-Du förstår, att varje dag utom när det regnar har min fru och jag varit ute och gått. Varje dag. Så frisk luft och motionen är mitt svar." Ok, tänker jag: regndag=vilodag. Verkar utmärkt tycker jag. Glöm dieter och förbud. Som alla äldre är han pratsam. Så mycket sjukgymnastik blir det inte, jag ska gå och vi har pratat en stund. Han frågar försynt om jag inte vill ha ett glas vin? "-Jag brukar dricka i dricksglas, det blir mer då och jag tar bara ett". Jag tackar vänligt nej och går ut genom dörren. Jag ler, frisk luft + motion + ett glas vin här och där = 90+.

Samoa

Långt borta på andra sidan jordklotet ligger den lilla ön Samoa. Vi lika gärna kunna säga Kurrekurredutte. En ö i söderhavet, vajande palmer, långa stränder solnedgångar man bara ser på film. Igår var det en stor dag på Samoa, man införde nämligen vänstertrafik istället för högertrafik (här måste man ställa sig frågan VARFÖR???). Vill man spendera massor med pengar eller vill man bara skoja till det lite? Nej, det här handlar om att anpassa sig till Australien (England?) och Nya Zealand (mera England?). Detta för att kunna köpa billiga bilar därifrån. Otippat och nytänkande är min spontana reaktion. Under övergången dvs tre dagar har man även infört alkoholförbud. Ingen får sälja alkohol under dessa tre dagar. Intressant samband. Nu har jag inte varit där men har inte kampanjen " Don´t drink and drive" varit vidare framgångsrik där? Eller krävs det ett visst intag av alkohol för att köra på höger sida? Blir alla där absolutister? I så fall kanske vi skulle pröva det i andra delar av världen, det stora folkhälsogenombrottet? Kanske skulle det Brittiska samväldet bara fundera en kort sekund om de borde anpassa sig till resten av världen. Vad vet jag. Jag konstaterar bara stilla att nu kommer det minsann bli ordning på Kurrekurredutte, äntligen.

Söndagkväll

Så var dags för söndag kväll igen. Återhämtningsdag liksom. Jag tillhör inte dem som har söndagsångest. Jag ser fram emot en ny vecka. Det är liksom stilla på nåt vis. Jag undrar vad folk gör på söndagskvällarna egentligen. Det är nämligen inte många som är ute på gatorna, på väg bort eller hem. I fönsterna runt omkring Möllebacken är det släckt i de flesta. Klimatsmart? Finanskris? Eller har alla i kvarteret blivit kvällströtta? Det brukar vara jag som står för det. Just den här söndagen är jag lite uppspelt för i morgon ska de börja resa ställningen här utanför. Den som gör att de kan byta fönstrerna. Detta är något jag ser fram emot, jag är trött på att det regnar in när vinden kommer från syd väst. Att torka vatten hela nätterna är ett avslutat kapitel. Så snart, låt höststormarna komma! Kanske är det någon som tänder ett ljus i mörkret då?

Ordspråk

Dagen har präglats av ordspråk ett gammalt och ett rykande färskt. Det äldre och som kanske inte används så mycket är: Kasta ut barnet med badvattnet. Stackars barn, bli utslängd ur en badbalja både våt och naken. Vad är det för föräldrar egentligen? Har inte de flesta moderniteter som badkar eller dusch? Det modernaste är följande: Varför föds en del med 2 glas vin i kroppen och andra med ständig baksmälla. Här har jag en del frågor, vilket är att föredra? Kan man tänka att det kan jämföras med klassikern "Mylla i skorna"? Eller är det en omskrivning för att livet är inte rättvist? Min högst personliga tolkning är att det är faktiskt är roligare att först dricka 2 glas vin och ta baksmällan än att låta bli vinet. En del tycker säkert att man ska slänga ut ungen med vinet....

Det är inte lätt ...

En pojke jag känner har precis börjat i skolan. Redan andra dagen var det högljudda, gråtande protester att det den tröjan som var framlagd redan kvällen före, inte passade just den dagen. Han var i det närmaste hysterisk, vilket fick den ömma modern att fundera på vad som hänt i skolan. Hade nån varit dum, retats eller vad handlade det här om? Hon satte sig på sängkanten hos det hulkande gossebarnet och frågade varför inte den tröjan var ok? Pojken svarade gråtande: " Jag är ju så fin i den tröjan och jag vill inte att alla ska bli kära i mig redan."
Självklart.

Intressant tanke

Tack Buddha (563 f. Kr.-483 e.Kr) för orden: "Allt vi är, är ett resultat av vad vi har tänkt."
That´s all I have to say about that.

Fikaklubbens årsmöte

Fikaklubbens årliga möte var i år förlagt till den kungliga huvudstaden. Det var inte ett vanligt möte utan faktiskt 15 års jubeleum. 15 år, det är många caféer som prövats och bedömts efter konstens alla regler. Vissa bättre än andra och har förtjänat mer än ett besök. Favoriter i repris. I år vad det tänkt att vi skulle ha uppföljning på Stockholmsfiken. Ett par år har fikaklubben deltagit i tjejmilen, detta har vi lagt av med förståss. Vi upptäckte snart att hela Stockholm invaderats av kvinnor och grupper av damer förflyttade sig runt om i stan. Vad står på? Så föll poletten ner och vi insåg att det var tjejmilsdags. Efter ett ruskigt snabbt beslut var vi rörande överens om att nej vi skulle inte delta i år heller. Av erfarenhet vet vi att då är det fler än fikaklubben som fikar. Detta förde oss till Bredäng och Konditori Lyran. Högsta poäng! Vilket ställe! efter en massiv räkmacka och en halv buddapest rulle bestämde vi oss för att gå längs med vattnet in till Liljeholmen. Ljuvlig promenad och vilka område. En ny sida av Stockholm visade sig. När vi kom fram till Aspudden var det dags för fika igen. Nästa höjdarställe.Vintervikens Trädgårdar. Ekologisk, närproducerat och en välförtjänt rast. Tur att det var tjejmilen just den här helgen för annars hade vi missat två riktiga höjdare och en fantastisk promenad. Lite kuriosa om Lyran, javisst det är där ifrån uttrycket härstammar "att vara på Lyran". Ett uttryck som fick en annan betydelse senare på kvällen.

Bilister

Silverpilen och jag susar runt, hit och dit. Idag var bommarna nere ute vid Marieberg och eftersom det var mitt i rusningstrafiken hann det samlas några bilar på kö både framför och bakom. Bara som att påvisa min miljömedvetenhet så vill jag bara berätta att i flertalet bilar fanns det plats för fler passagerare. Det som slog mig var att alla satt och pratade för sig själva. Ja, jag fattar att de antagligen pratade med någon i handsfree. Fast jag tror inte det, enligt min läppläsningskunskap var det en som svor över att tåget aldrig kom. Resten tror jag sjöng på någon munter melodi. Åter till den arga typen. Jag antar att den nog jobbar som hjärnkirurg och hade naturligtvis bråttom för att rädda liv. Då det tog exakt 2, 30 minuter för tåget att passera. Det verkar meningslöst att svära över tåget annars. Om man inte har något exceptionellet viktigt att utföra. Min andra spaning under dessa 2,30 minuter är att om de inte nynnande på en munter melodi utan faktiskt pratade i mobilen. Jag är väldigt förundrard över hur snabba alla var på att ringa upp eller bli uppringda. Att man har så mycket att prata om med vem det nu är. Jag hoppas ju så klart att det är nära och kära för då spricker min teori att ensamhet är ett folkhälsobekymmer. En tickande bomb. Men det mina vänner är en helt annan iakttagelse. Tack SJ för att ni höjer blodtrycket på många bilister vid järnvägsövergångarna.

Pannband och Björn Borg frisyr

"Look here, we´re swedish tennisplayers and we never pay." Är det nån mer än jag som minns SMASH. Svensk ironi, jag menar komedi när den är som bäst. Björn Borg+pannband= kultfrisyr. Man kan säga att i SMASH fick den frisyren en pånyttfödelse. Speciell och själv i sin genre. De flesta har säkert glömt SMASH med bla Peter Wahlbäck(hur kan man glömma hans svengelska på halmsta dialekt?) Jag trodde bokstavligen att jag såg i syne idag när jag mötte 2, två, TVÅ! killar oberoende av varandra som var ute och sprang. Dessa två ungdomar runt 20 årsåldern i kultfrisyr. Den är alltså tillbaka. Om nån frågar mig så nja det var inte snyggt då och det är inte snyggt nu. Jag tror faktiskt till och med Björn Borg ångrar sig, if you could turn back time, liksom. Dagens lärdom eller bekräftande ordspråk: Intet nytt sker under solen.

Nybakat

Nånstans läste jag att dofter är det som lättast väcker minnen till liv. Vad vet väl jag, jag som slog i näsan i tidiga barndommen och hade ett begränsat luktsinne fram till 20 års åldern. Nu fungerar det alldeles utmärkt kan jag säga. Doften av nybakat bröd, finns det någon bättre doft? Tryggt, hemtrevligt och ljuvligt. Idag har jag bakat bröd och nu sitter jag här i doften och njuter. Jag tror faktiskt att jag gjort mina grannar glada i dag för det doftar i hela trappan. Ja jag har provsmakat varmt bröd med smör som smälter. Vansinnigt gott, men doften doften är nog det bästa. Medaljens baksida är att man behöver många saker när man bakar. Dessa saker behöver efter användning diskas. Trist. Undrar om jag kan ringa på hos nån av grannarna och fråga om de skulle kunna vara så snälla och diska..............................................

Världsliga Kallekrona

I morse blev jag riktigt glad i hjärtat. På väg genom parken, som under alla mina år här i stan, varit tom sånär som några bedagade personer. Tidigt i morse var parken full av liv. Några hade precis avslutat sitt yoga pass. Jag tar det igen, yoga pass i parken tidigt en morgon i den lilla staden vid havet. Längre bort satt några som sprungit, jag antar de sprungit flera varv runt parken. Det är inte Central Park jag talar om där man kan springa länge i parken. Nej, om man ska ta en jogging runda runt Hoglands park så är det knappt lönt att ta på skorna... Några pigga hundförare var ute, de ser man överallt och närsom helst men idag utgjorde de en helhet. I ett ögonblick trodde jag att jag var i Central Park, NY. Kallekrona har blivit en del av världen där man använder parken. Parken kändes så levande , jag satte mig på en bänk och försökte se filosofisk ut, det är min insats till folklivet i Hoglands park. Vi kanske kan tävla mot Central nästa år eller varför inte ett vänorts utbyte? Jag kan visa de där nevjårkarna hur man ser filosofisk ut.

Noep

Det är många som undrar. Flera kommer fram och frågar. Jag måste vara ärlig. Tyvärr Christer B har inte ringt...............

Svininfluensa

Tänk att vi på firman har varit med om en historisk händelse. Nej jag menar inte bara vår firma här i lilla Blekinge, utan alla sjukvårdsanställda i hela riket. De flesta av oss vet inte kanske inte om att vi faktiskt varit del i en historisk händelse. Vad är det nu som är så historiskt och allt. Jo, nämligen att vi ska prioriteras när det gäller vaccinet mot svininfluensan. Japp så är det före Kungen, före Reinfeldt och före alla andra.(Gäller det även administratörer?) Tänk att vi för en gång skull är viktigare än självaste statschefen! Tänk om det varit så när det var pest , digerdöd eller vilken annan epidemi som helst. Betyder det att om det går åt pipan med de som fatar alla övergripande beslut att vi i sjukvården får hoppa in och vikariera då? Jag tackar vänlig men bestämt nej till denna uppgift. Det verkar vara svårt på nåt sätt. Det är många som har synpunkter på ens beslut och aldrig blir alla riktigt glada. Tänk om hela sjukvårdsSverige skulle styra Sverige hua, då skulle det nog bli en del sura miner kan jag lova. Då hade nog demokratin varit död. Nåväl jag tycker i vart fall det är spännande att vara del i en historisk händelse!

Tandläkaren

De flesta gillar inte gå till tandis. Det är få ställen som man känner sig så utelämnad och liten. Hos tandläkaren blir den tuffaste som ett lamm. Munnen full med grejor som känns bautastora. Varför pratar de med en när man ligger där med tjofräser i hela gapet? Man ligger är och så kommer frågan: Hur var det i Canada? Ja, jag är ju så glad när nån frågar och blir ivrig att berätta. Gurgel, gurgel gurgel. Förstår de det här språket? Kanske man lär sig hemliga koder på utbildningen för olika guglande som man kan tolka? Eller är de som alla andra gillar småprata, liksom och glömmer att outlinen är blockerad? För mig är det numera en investering att gå dit. Trevligt småprat, lagade tänder och knappt 2000 spänn fattigare. Jag hade ändå inget bättre att lägga dem pengarna på. Mindre sötsaker och mer tandtråd åt folket!

Gittan

Gittan är en liten tjej som är försiktig. Hon är tveksam till nya saker, på gränsen till feg. Bäst gillar hon att gräva i sandlådan på dagis med sin kompis Nils. Min absoluta favorit är Gittan och Fårskallarna. Tänk bara en författare som dedikerar sin bok: Till alla barn som sitter i skuggan med strumporna på. Kan det bli bättre? Till alla föräldrar och andra vuxna, låt inte era barn missa Gittan. En fantastisk tjej som faktiskt baseras på författarens egna dotter. En dotter som inte tillhör de tuffa utan är mer försiktig. En tjej utan syskon som helst vill ha bröder. Hon fixar biffen i Gittan och Älgbrosorna. Hon upptäcker att det kan vara krävande med brosor framför allt älgbrosor. Lättlästa, underfyndiga och nästan roligare för vuxna än för barn. Man behöver inte vara tuff, modig och hjälte. Gittan är ingetdera, hon bara äger. Jag har läst dem x flera och skrattar högt varje gång. Tack Pija Lindenbaum för att du låter mig ta del av din dotters liv.

Ovetenskaplig studie och fåfänga

Fåfänga, smaka på ordet. Vad är egentligen fåfänga? Vad är normal fåfänga? Är det lika med välvårdad? Är det könsrelaterat? Har det med ålder att göra? Har själva ordet en negativ laddning? Borde det inte finnas med på Maslows behovstrappa? Är det internationellt? Vi är fåfängda om olika saker i olika länder i olika kulturer? Är det fåfängan, viljan att behaga som gör oss till människor? Vem vill behaga? Att man trivs själv, för andra skull? Är det en förklädnad att dölja något annat? Många frågor. Här gäller det att våga fråga. Alltså har jag idag gjort en helt ovetenskaplig studie på firman. Det som är signinfikant kan man säga att de som är födda närmre 80 -talet upplever ordet negativt. De med mer livserfarenhet både män och kvinnor svarar att klart de är fåfängda. Gemensamt kommer vi fram till ja att vi tror att fåfänga finns i alla kulturer men vad som är fåfängt skiftar. Jag kom själv till insikt att jag står mitt emellan vuxenvärlden och tycka att fåfänga är negativt. Klart jag är fåfäng, vill inte bara erkänna det. Jag antar att det är väldigt postpubertalt.

Rörelse är receptet

..är namnet på en kampanj sjkgymnasterna hade för några år sedan. Då fattade jag inte hur genialisk den där sloganen verkligen är. Jag har haft ett längre uppehåll från träning eller fysisk aktivitet detta endast beronde på latmasken och bekvämlighet. Jag har inte insett vad som fattats mig. Jag har visst mått bra, men varit mindre tolerant och mina tankar har varit liksom oklara, ofokuserad. Varje trappsteg ett hinder. Sedan några veckor är jag tillbaka på banan, träningsbanan. Löpbandet och crosstrainern går varm. Silverpilen mår bra och allt är som det ska. Jag garanterar att mina tankar är klara och väldigt kloka tycker jag själv. Jag trivs med mig och har mer tålamod. En enda mening, en enda fras kan innehålla så mycket sanning. Jag hoppas den som kläckte idén är miljonär.

Pass

Mitt pass höll på att gå sönder. På resan till canada var det knappt det höll ihop för så många gånger vi fick visa passet och de där kontrollanterna är inte direkt varsamma i sin hantering. Så hemma igen så blev det illa tvunget att fixa nytt. Polisstationen i den lilla staden vid havet hade kvällsöppet fyra dagar på hela sommaren varav tre hade passerat när jag kom dit. På fjärde försöket var det öppet och allt gick mycket bra. Ja det här med fotograferingen blev nog inte så lyckat men det var ju öppet. Inte tid för någon styling här inte. Det verkliga hindret uppkom en vecka senare. Jag fick ett sms att nya passet var klart. Bara det vilken service! Man måste hämta ut det personligen. Polisstationens öppetider under sommaren 9-15 måndag till fredag. Ok jag jobbar heltid på firman, men men. Idag föll det sig så att jag var i staun i lagom tid, så in och ska hämta det där passet. När väl polisstationen är öppen så gick det hur enkelt som helst. Just nu önskar jag bara att det fanns ångervecka............ För fotot är inte till min fördel kan jag lova. Men det varar bara till 2014.....

Miss Landmina 2009

Precis, min första reaktion. Lite makabert och ska man verkligen tävla i allt? Ska allt uppmärksammas? Dessutom var första pris en protes. Jag tog direkt avstånd. Stötande. Jag har sedan legat och funderat på detta. Dessa unga flickor som haft oturen att bo i ett land där någon bestämt att det är ok att placera ut landminor. Dessa flickor har sedan haft oturen att trampa på en och misst sitt ben. Dessa flickor som bor i ett land där inte hälsosjukvården erbjuder proteser och rehabilitering till alla. Dessa flickor står inte högst på arbetsmarknaden, inte heller på äktenskapsmarknaden. Någon har kommit på en idé att uppmärksamma ett stort problem i många länder samt att ge dessa enbenta flickor en chans. Flickorna själva har valt att ta chansen till ett bättre liv. Landets regering har bestämt att stoppa tävlingen. Då är det precis som det alltid har varit, göm undan de halta och lytta. Göm dem med funktionshinder. Det man inte ser finns inte. En skam för landet. Säga vad man vill om skönhetstävlingar så tycker jag det här var en av de bättre på länge. Att belysa och uppmärksamma ett allvarligt problem i fattiga länder med hjälp av västvärldens största mjölkkalv, modebranschen. Att spela på på ideal som vi genast blir generade över och vill skaka av oss. Ska man bli miss universum måste man ha två ben och hela sin kropp intakt. För att duga att visas upp måste man ha en hel kropp?

Röd bil med klistermärken....

Man är laddad, man har gått igenom katalogen, man är målmedveten och man är öppen för spontaninköp. Ja där, där är en ledig parkering! Precis brevid den röda bilen med klistermärkena. Jag hämtar vagnen och sen bär det av in. Alla är där. Ivar, Billy, Sultan, Kåraboda och Pax med flera. Efter mycket studerande och diskuterande blir man hungrig. Mest prisvärt: köttbullar medel med kaffe och jordgubbscheesecake. Man förundras hur finurligt och smart allt är planerat och organiserat. Han har tänkt, han den där smålänningen från Älmhult. Efter matpausen börjar man fylla på vagnen med grejor, värmeljus, servetter, nån mojäng till köket, matlådor, skärbrädor en toahink mm. Ut genom kassan. Tänk vad mycket vi fått för pengarna! Man är lite trött i fötterna, ska bli skönt att sätta sig i bilen. Bilen, japp det är nu det börjar. Blien som står brevid den röda bilen med... Var är den egentligen? Man går upp och ner mellan parkeringslängderna men nej, borta. Till slut har man gått över 10 000 steg på parkeringen och bara letat efter bilen som står brevid.. Hur kan någon köra ifrån Ikea innan stängningsdags? Det borde vara snudd på kriminellt. Dagens djungelordspråk: parkera aldrig brevid röda bilar med klistermärken...

Vargen kommer!

Mitt i centrala Mästaremåla bor min bror med sambo. Ikväll har Mästaremåla varit i händelsernas centrum. Min bror vad ute och fick se något som hoppade emot korna och kalvarna i hagen mitt emot. Konstigt, en kalv som fått fnatt, en hund? Nämen det ser ut som en varg. Vargen! Det är vargen som setts runt om i skogarna de senaste dagarna. Vargen hoppade mot den minsta kalven och rev den, min bror sprang rakt emot den och jagade bort den. Efter naturlig uppståndelse och telefonsamtal till djurens ägare, kom vargen tillbaka. Han gick rakt emot min bror som gick den till mötes, 40 meter nära varandra sprang vargen och la sig i solen uppe på en kulle. Han låg där länge och väl och kikade ut över hagen. Så spännade! Så nära! Det slår björnen från skidliften med hästlängder. Vilken upplevelse! Min bror fick en sån adrenalin kick! Det blev en suddig bild men dock bildbevis. Vi funderar på att sova ute i bara sovsäckarna i natt.......

Skånska toner blir man glad av

Javisst, här kommer de självklara bevisen för att det är så. Nummer 1. Peps med Oboy. Nummer 2: Frida Upp och hoppa. Nummer 3 och min absoluta favorit: Frans med låten om Zlatan. Lille söte Frans i Sverige mössa och nya tänder. Kan man annat än att bli glad? En nära vän till mig som för övrigt talar skånska brukar föreslå " När en flicka talar skånska" funkar nog för många. Personligen har jag aldrig hört den så jag vågar inte uttala mig. Skånskan omdiskuterad, älskad och hatad. Den gör intryck, väcker känslor. För mig, vare sig med takt eller sångröst nynnar jag glatt med i skåningarnas muntra sånger. Så nu utan sverigemössa och i landstingets smurfkläder stämmer jag upp: " Ingen kickar fotboll som han, Zlatan, Zlatan....."

Oförstående

Nu har jag levt utan silverpilen i över en vecka. För nytillkomna läsare är det min cykel alltså. Saknaden är total. Helt plötsligt vet jag inte hur lång tid tid det tar mellan två platser. Exvis firman till Pantarholmen. Med silverpilen från dörr till dörr 7 min om det är motvind. Nu ska jag antingen gå eller ta bussen. Att åka buss är alltid ett äventyr, Blekingetrafiken och jag har sällan samma tider... Bussen har alltid åkt när jag kommer til hållplatsen vilket innebär väntan. Spänstig som jag är tycker jag ju att jag kan ju lika gärna gå ett par hållplatser. Vad händer? Jo när jag är mittemellan hållplatserna kommer bussen. Ska jag springa framåt eller tillbaka till den jag just passerat? Detta ställer mig i kniviga situtioner, viktiga beslut måste fattas snabbt.Inte min starkaste sida. Då min beslutsångest paralyserar mig så har jag missat den bussen också. Samma procedur, jag hinner nog till.... Jag hinner ju fram men oftast för sent. Nu har jag börjat lära mig att gå tidigare men det hjälper inte. Just nu är jag i en fas då jag antingen anländer för tidigt eller mest sannolikt för sent. Jag har skrivit till Blekingetrafiken och föreslagit flexibla busstidtabeller för mobila sjukgymnaster utan cykel.

Liten Värld

Inom loppet av 3 dagar har jag varit med om märkliga små sammanträffanden. I fredags var jag i Mellbystrand. På kvällen skulle vi bara ta en kvällspromenad till havet. Där på stranden hade det öppnat en paveljong eller vad man ska säga. Det såg i alla fall trevligt ut och det spelades live musik. Vi hade tur och fick sitta, 10 min senare kommer Millan o Johan från Hasslö in. Ett glatt sammanträffande som slutade i ett glas vin. Tänk att vi möttes, vi kunde ju bara vänt i dörren och missat detta. Ikväll var det katastof på Möllebacken, det är det alltid när mjölken är slut. En morgon till utan mjölk i kaffet , nej där går gränsen. Träffade en granne i trappen på vägen ut, småpratade. Gick sedan direkt till Cityhallen, där har de mjölk. På vägen hem paserar man Waneye´s Coffee (det är faktiskt canadensiskt, men syns inte alls i Canada), nåväl vem sitter där om inte en annan hasslöbo. Hon är dock för tillfället bosatt i Paris men ändå ingen annan än Åsa Jacobsson , förlåt Norlén. En gång Hasslöbo, alltid hasslöbo. vi har inte setts uha på flera år... Jag skäms lite. Men det gjorde inget för vi tog bara upp där vi slutade. Tänk vad märkligt va? All denna timing som kunde gått snett och då hade jag missat flera möten! Varför inte ett besök i Paris i höst, vi kan ju inte låta det gå så länge till nästa möte för tänk om nästa timing dröjer?

Full mailbox

Idag har jag rensat min mailbox. Med detta har jag fått en sann insikt om mig själv. Jag är en samlare, en som har svårt att slänga. Så är det. Så om feng shui funkar på mailboxar så kommer jag få massor av frigjord energi. Se upp för nu startar duracell kaninen! Jag hittade nämligen mail från 1999. Massor från mina resor och massa kul saker ni vet kul att kolla på. Jag har aldrig kollat på dessa igen... Bra att ha, känner ni igen uttrycket? Javisst men saknar man verkligen nåt man inte tittat på på 10 år? Eller är det så att det tar omedveten energi och låser flödena? För när jag slängt allt kände jag mig faktiskt lättad. Konstigt. Min verkliga iakttagelse för dagen är egentligen av mer modern karaktär. Nämligen att 1999 kom det inte mycket reklam på mailen. Bara under dagen har jag fått 5 reklam mail. Är det så att man tvingas bombaderas med info som man inte frågar efter? Vän av ordning och datorvana säger naturligtvis att man kan ha filter på "skräppost". Jag har det. Men jag undrar hur de ser ut, de som skickar ut massor med mail. Har de provosion på hur många mail, jobbar de skift? Vad är deras "titel"? Många frågor, massor med energi. Tack alla ni som knepar och knåpar med alla mail ingen läser....

Sommarens samtalsämne

Jag slår vad om att den vanligaste frågan i hela Sverige just nu är: Har du eller har du haft semester? Tätt följd av en kommentar kring vädret. I år är flertalet lite lagom kluvna det har ju varit rätt ok. För min del så visst är det fint väder, precis som för de flesta lika med soligt och varmt. Själv tycker jag man då ständigt går med lite dåligt samvete. Man måste vara ute, man måste passa på. Trots att lägenheten slammar igen, trots att man inte längre har några rena kläder och man verkligen borde tvätta. Nästa samtalsämne GRILLEN. "Kom över en sväng så grillar vi lite". Det verkar som sommaren faktiskt kan vara usel men räddas om man kunnat grilla och sitta ute. Vi verkligen längtar efter detta att sitta ute och äta. Själv grillade jag i söndags då det blåste kuling och det började regna ordentligt när vi precis tänt grillen. Med ett stadigt tag om paraplyet satt jag där och höll det som vindskydd och regnskydd över vår potatisgratäng i folie och korv. Jag lovar det smakade ljuvligt. När jag sumerade dagen hade det varit en bra dag för jag hade suttit ute och GRILLAT.


Ps Det finns bildbevis i form av en film på http://www.frojdefull.blogspot.com/ den 19 juli

Åskväder och finanskris

Mitt förslag är att det skulle vara bra med fler åskväder under dagtid, låt säga mellan 10-18. Då skulle finanskrisen lösa sig av sig självt. Min empiriska studie idag var att folk på stan tog sin tillflykt in på cafeer, butiker och restauranger. De flesta hittar verkligen något att handla om de blir fast på ett och samma ställe för länge. Man känner sig liksom tvungen på nåt vis. Kalla det artighet eller god uppfostarn men i detta läge spenderar man pengar. På saker man egentligen verkligen inte behöver. Själv satsade jag på att helt spontant byta frisyr. Drop in hos frisörerna är en chansning, ett äventyr , en källa till spänning. Min libanesiske frisör hann under åskvädret både klippa och slinga mig för 450 kr! Jag har redan fått många komplimanger och antar att det blev bra. Så idag har jag varit en god konsument och blivit snygg i håret. Inte illa. Fler åskväder åt folket så löser vi nog snart den här globala svackan.

Till Christer B

Christer! Ring inte i morgon mellan 10-11 för då är jag i tvättstugan!

Min cykel Silverpilen

2005 köpte jag Silverpilen med punkteringsfria däck. Silverpilen och jag har kört många mil, med och utan packning. Vi har glidit fram genom landskapet, vi har susat runt i staden. Vi har kört morgonrace med tidningsbud. På senare tid har det rasslat varje gång man skulle växla. Det har låtit som Silverpilen inte har mått så bra. I förrgår tog jag det såra beslutet och åkte till cykelhandlaren. Tänk om det var vår sista tur? Med vemod svände jag uppför backen. Det visade sig att kedjan och kransen var slitna och behövde bytas. Då kände jag att det kanske var lika bra passa på att byta däcken också . Bakdäcket var blankslitet och väven lyste igenom på sina ställen. Stolt meddelade jag att jag aldrig haft punktering. Cykelhandlarn såg förvånad ut och upptäckte att jag faktiskt kört runt med en pigg in i däcket. Enligt hans bedömning hade den suttit där ett tag. Helt otroligt och vi impas lite över kvaliteten på däcket. Han sa att han inte hann fixa det denna veckan och att jag skulle lämna Silverpilen på måndag. I morse när jag skulle till firman, så gissa vad? Punktering på bakhjulet! Vad har jag lärt mig av detta, jo att aldrig säga aldrig.

Herr Björkman är nog väldigt upptagen att analysera texten ännu så länge.

Kommunikation

Har du varit med om att man står vid ett rödlyse, man sneglar på föraren brevid och plötsligt bara vet man att det är tävling. Det gäller att komma först iväg. Du vet att den andre tänker precis samma sak. Här gäller det att vara beredd. I morse hade jag denna ordlösa kamp med ett tidningsbud på cykel. Jag såg att han kom en bit bort, jag märkte direkt att han ökade för att cykla om mig. Och jag? Jodå jag trampade som en tok för att hinna först till Tullskolan. Vi sa inte ett ljud men båda visste att vi körde ikapp. Tänk att man kan kommunicera med en främmande människa så. Jag är fascinerad. Hur gick det nu, tro det eller ej det blev oavgjort, jag svängde av vi nickade i samförstånd och liksom tackade för kampen. Härligt sätt att starta dagen.
Nej, Christer har inte ringt.

Ständigt kontaktbar

Nej, Christer B har inte ringt idag. Har kollat mobilen flera gånger. Man vill ju inte ha ett missat samtal.................

Kändisjakt

I helgen har jag varit i huvudstaden med min mamma. 8 timmars seriös shopping på fedagen och country gala på skansen på lördagen. Country-gala? japp med 3 riktiga proffs från Usa. Dessa musiker har spelat med de stora Elvis, Jerry Lee Lewis OCH DOLLY P!!! med flera. Inte att glömma Rankarna med Mats Rådberg. Mats var förresten oxå på galan tillsammans med Martin Stenmark och Kikki D(anielsson). Cookie and Beans kända från melodifestivalen samt några till. Hemlig artist ingen mindre än Caroline af Ugglas. Bobby McGee gjorde hon så bra att hela skansen rös. Vi fick signerade skivor och Lisen fick en kram. Hon är verkligen en udda fågel men begåvad och en skön lirare. Hon har helt klart klättart upp till en av mina moderna favoriter. Pricken över i et var Christer Björkman som satt alldeles vanlig på Lisa på torget och drack vin. Jag lämnade personligen in mitt bidrag till melodifestivalen 2010, nämligen "Jag har så ont i min ljumske". Jag är så nervös, tänk om han ringer när jag är på jobbet?

Telefonförsäljare

Tar dem aldrig semester? Är detta framtidens folkrörelse för hur många olika företag finns det inte? Bra för att folk har jobb, men finns det verkligen en marknad? Jag känner ingen som egentligen köper nåt. Utom jag då för jag har tydligen gått med i en trosklubb. Två par trosor av bästa kvalitet gratis. Javisst och efter som man skulle avanmäla sig innan ett visst datum, vilket jag glömt så fick jag två par till för 99 kr + frakt. Jag måste ändå beundra dem, tålmodiga och fulla med argument. Jag har i alla fall 4 nya trosor av bästa kvalitet.

Måsar

Mitt förhållande till fiskmåsen är kluvet. Dessa vackra fåglar med oanade röstresurser. I min första lägenhet i staden hade väldigt många måsar daglig morgonsamling kring fiskebåtarna som kom in. Jag är i och för sig morgonpigg men kl 4? Sena nätter var de ett sällskap när jag gick hem, en trygghet att jorden snurrade sitt varv ändå oavsett om jag hade haft kul eller inte. Antingen hade måsarna ikväll studentskiva eller så blev de alldeles inspirerade av allsången igår. Det verkade som måsungarna skulle pröva sina vingar, kapa banden eller kasta loss. I vilket fall som helst så har jag aldrig hört på maken. Jag trodde verkligen trumhinnan skulle falla i bitar. Precis som på Tom o Jerry, en sekund av stillhet sedan faller bilden sönder som ett pussel. Med händerna för öronen kunde jag inte låta bli att se var som var på gång. Måsarna kretsade över huvudet och tanken slog mig att jag plötsligt skulle vara någon form av mås toalett fick mig att raskt promenera vidare. Jag sa till dem "-Håll truten" och gick.

Turister

Den lilla staden vid havet har sakta vaknat till liv. Turisterna har anlänt. Överallt hör man samtal på främmande språk. Särskilt de dagar som är sådär mittemellan lite mulet men uppehåll. Även lokalbefolkningen vågar sig ut och stolt markerar för de där som inte är från staun, att här bor vi. Vi vet var man köper bästa glassen och vi vet vilken buss som går till amiralen. Vi vet också att den där uteserveringen bara har sol fram till kl 3. Den där lite överlägsna attityden som är ens rättighet liksom. De vilsna turisterna häpnas över byggnader och har ett sådant där typiskt turisutseende som man inte kan ta fel på. Välkomna ni icke permanent boende, välkomna bofasta ta del av vår vackra stad. Lova mig bara att aldrig gå in i chokladbutiken och fråga om vegetarisk choklad.

Mera Canada

Visst är märkligt att här i Sverige är det nästan skottpengar på de som äter vitt bröd och och "vanlig pasta". Alla känner till hur FARLIGT det är, vi har nog patent på GI mat. För i Canada liksom i sydeuropa bryr man sig föga om det här med GI. Eller så har inte det nått dit ännu. Liksom tallriksmodellen eller dagens rätt. När man går på restaurang i Canada är det väldigt lite grönsaker på tallriken och inte en enda gång ingår sallad, fiberbulle och kaffe. Nej man får precis det man beställt pasta bolognese innebär verkligen vanlig pasta och köttfärs sås. Inga bonusgrönsaker som lök eller svamp i såsen. Inte fullkornspasta. Även begränsat med grön dekoration. Människor i detta obildade land är väldigt artiga, aktiva och inte särskilt överviktiga. Sveriges nya exportvara GI, kan bara bli succeé: Vi är kända för ; ABBA, IKEA, Björn Borg, Ericsson, J. Lindeberg (JL) och så GI. Lysade. Jag kan bara inte sluta att fascineras av tanken: 0,017% av jordens befolkning talar svenska. Visst borde det vara fler?

Slalom, björn och Starbucks

Det är den 23 juni, strålande solsken runt 20 grader och vi tar på pjäxor, termobyxor och vantar.. 1 timmes liftåkning med inte helt graciösa byten till olika liftar och till och med buss. Redan där märktes det att vi inte tillhörde de riktigt rutinerade vintersportarna. Vissa svårigheter att få ner skidorna på sidan av bussen och när vi lyckats med det funderade vi länge kring det här med stavarna... Väl på toppen for vi ut i backarna, svängde hit och dit och efter en liten fadäs i transportbacken så gick det riktigt bra faktiskt. I ärlighetens namn ska det nog sägas att vi inte varken åkte snyggast eller fortast. Men oj så fantastiskt. På vägen ner i liften, ganska nära byn, sitter vi med skidkläder och där i grönskan står han. Svartbjörnen. Upplevelsen av att se en björn i vilt tillstånd på tacksamt behörigt avstånd är svårslagen.
Canada, landet där hockeyn är större än något annat, landet där man köper havregryn i 5 kilos påsar och där alla offentliga toaletter är låga och självspolande. Landet där det finns fler starbucks än invånare och de alltid är välfyllda. Eftersom jag högkonsumerar kaffe med mjölk måste jag faktiskt säga att ingenting går uppmot en kopp gevalia.
Tack familjen Johnsson i Vancouver för er gästvänlighet.

Tåg

För första gången i mitt liv har jag åkt i SJ s tysta avdelning. Hur det nu skulle kunna vara tyst med 4 barn i åldern 0-4 år. Helt ok för mig men damen framför fick liksom nog när det i Linköping klev på en kille som pratade högt i mobilen och slog sig ner brevid henne. Med hög och klar ton med inslag av frustration i rösten meddelar hon hela vagnen att det faktiskt är en tyst avdelning. Killen i mobilen fortsatte prata. Mammorna till barnen sjönk ner i sina fåtöljer. Jag tror SJ hade gjort nån miss just det där med barnen i i den tysta avdelningen. I övrigt är tåg att rekomendera fast fortsättningsvis ska jag nog åka i den vanliga. För så mycket tjuvlyssnade som jag missade!

Resfeber

Det börjar som en förnimmelse i magen. Förväntan och spänningen stiger. Man planerar packningen. Den här gången mer blandad än förut. Allt från chic storstad via beachen till praktiskt friluftsklädsel. Hur många skor? Vilka skor? Vädret är skiftande, temeraturen opålitlig. Man vill resa med lätt packning. Man vill shoppa. Så många beslut............. Jag tror jag tar den stora väskan.

Komplimang

Igår var jag på två studentskivor. När den sista var slut upptäckte jag till min stora förvåning att jag var ensam "stabo" kvar i förorten. Då jag skålat med studenten och bubblat var det enda alternativet alltså buss. 1ans buss. Direkt vid påstigning höjde jag medelåldern med 20 år. Busschauffören verkade glad liksom. Nåväl flera studentsånger och hållplatser senare sätter sig en tjej brevid mig och säger "Vilken klass gick du i?" Tackar det är inte bara systembolaget som tycker jag ser ung ut.

Spikmatta

Eftersom jag är så trendig och modern har jag fallit för spikmattan. Fallit och fallit föresten jag intar smidigt position på golvet, ligger på helspänn 10 sekunder. Tar mig lika smidigt upp och hämtar ett tunt linne. Jag klarar verkligen inte att ligga med bar hud och jag kan verkligen inte förstå att det ska lätta. Jag tänkte så här att man måste ju vänja sig efter ett par tre gånger liksom. Icke. Alltså tunt linne på och samma smidiga procedur ner på golvet igen. Väl på plats igen så är det faktiskt bekvämt. Då kan man tänka att man sluter de blå. Problemet kommer först när man ska ta sig väck från den där trendiga moderniteten.

Väderleksrapport

Imorse när jag skulle cykla till jobbet var det soligt och lite blåsigt. Klädvalet blev korta jeans och luvtröja. Perfekt, trodde jag. 4 olika hembesök dvs 4 gånger behövde jag ut, ja just det i regnskurarna. Har jag oflyt eller har jag oflyt? Vid alla 4 gångerna kom det en störtskur. Inte sur utan dyngsur. Med facit i hand ja, felklädd. För framtiden A: alltid ha regnstället med i väskan
B: det är inte förbjudet att kolla på väderleksrapporten C: Inte vara bombsäker på vädergudarnas vänlighet

Svanar

I Borgmästarefjärden bor 2 svanpar. Svanpar 1 har ungar och är alltså en familj. Föräldrarna passar sina ungar och gör det svanar är bäst på, skrämma slag på de som går förbi på vägen. Svanpar nummer 2 är nog i i den fasen att bilda famillj. De brydde sig väldigt lite om oss människor idag. Flytande på vattnet med skruden uppspänd dansade pardans. Otroligt fascinerande. Vi var några stycken som stannade upp och fick äran att beskåda detta skådespel. Jag funderar på att döpa det till Svansjön eller varför inte Let´s Svans?

Tanter

"Den svenska tanten är död, hör du det?" sa Helena Bergström i Heart Break hotel. Underbar replik. Jag hävdar bestämt motsatsen. Den svenska tanten lever i högsta grad! Jag är vansinnigt förtjust i tanter. Idag ringde jag till en tant född 1916. 1916! Tänk det överlevt ett och ett halvt världskrig. Bara det imponerar. Samtalet inleds efter en kort presentation med att damen i fråga säger: "-Hur många 90 åringar vet du som kan sitta på huk?" "-Inte så många" svarar jag. "-Då förstår du ju att jag behöver en toaförhöjning." Vad säger man? Självklart, abslolut, visst. Underbart. Detta var lärdommen för dagen. Nu vet jag hur man ska uttrycka sig för att få det man vill ha. Snacka om rutin!

Nostalgitripp

Idag vill jag tacka SR P4/Blekinge för de spelade We´re not gonna take it, med Twisted Sister. Vilken låt! Den slungade mig direkt tillbaka till bygdegården i Strömsberg typ 1982. Då jag gick på IOGT och var med om att skriva en liten revy. Jenny och jag tyckte naturligtvis att den var kalas, särskilt final nummret. Dvs kvalificerad mining och dans till ovannämnda låt. OJOJOJ vilken succee´!

Japp, då har även jag trillat dit. Blivit trendig och modern. Jag har alltså startat en blogg. En blogg som är precis vad den heter. Mina iakttagelser av vardagliga ting som har olika värde för olika människor. Ett avtryck i cybervärlden och förhoppningsvis sätter jag mina fotspår i historien. För det är väl det en blogg handlar om eller är det en elektronisk dagbok? En dagbok för allmän beskådan? Jag erkänner jag gillar uppmärksamhet.