Hola

Jag är på plats! Det är varm och härligt här på Gran Canaria. Jobbet är bra, boendet är bra och livet leker. Det har dock blivit en liten förändring. För att samla alla mina äventyr på ett och samma ställe kommer rapporterna framöver hamna i resedagboken.
Gör så här: surfa in på www.resedagboken.se
sök resenärer: Ika73 Det är jag det, sedan väljer man resa och då tar man Grancan där hittar man några bilder och aktuell info och status.

stora kramen från Ulrika/Ika

I´m back in town

Yes så är det. Tillbaka vid den lilla staden vid havet. Välkänt, bekant och ändå förändrat. Jo det har hänt en hel del här, parken byggs , ett nytt sjönära hotell och värst av allt Landbrogatan har trafik i båda riktningarna. Hela min uppväxt och framförallt under min tid med körkort har gatan varit enkelriktad. Jag känner mig högst kriminell när jag "kör på fel håll". En annan nyhet är att bussarna inte heller gå som de alltid ha gjort. Detta påverkar mig mer nu när jag sålt silverpilen till Anna D. Ja jag vet, hur kunde jag? Men det är dags för nya tider, Kulla Gulla ger sig av och Biggles kastar loss. En ny cykel väntar runt hörnet.....

Alfapet

Hur roligt är inte det? Massa bokstäver som man ska bilda ord av. Man gör sitt eget korsord. Kors och tvärs och hit och dit. Gammalt klassiskt spel som är ofantligt kul. Sommar och sällskapsspel ett underskattat socialt och budget nöje. Jag tror på att hålla huvudet igång och till och med när man räknar samman poängen får man lite hjärngymnastik. Det var inte igår jag använde huvudet....

Semester

Ett härligt ord. Man liksom njuter fram ordet. Förväntansfullt längtar man till den där ledigheten. Slippa rutiner och släppa grillen fri. Att det ska vara soligt och varmt är en självklarhet. Jag är där nu, vid semestern och jag njuter. Solsken ja men fortfarande friskt inte för varmt i alla fall. Jag njuter av huvudstaden och ser fram emot det där bröllopet på lördag som alla pratar om. En historisk händelse som man vill vara med om. Nu är jag där igen, ser framåt för att kunna blicka tillbaka. Hur tänker jag då? Varför inte njuta just idag när solen skiner och det är hyfsat varmt ute?

Rulltrappor

Hur ofta tänker du på rulltrappor egentligen? Erkänn, inte så ofta eller hur? Många har väl sett filmen "Vuxna människor" där Felix Herngren åker rulltrappa och fantiserar om hur det skulle vara att ha sex med de andra resenärerna. Det är en tanke som kommer när det gäller detta transportmedel som finns mitt ibland oss. När jag var barn så fanns det rulltrappa på Domus (där var jag verkligen tvungen att köpa mjukglass innan vi åkte hem, varje gång kräktes jag upp den i Offamåla) eller på Tempo (numera Åhlens). Det var ju nästan äventyrligt att åka rulltrappan, nu förtiden är det ingen som tycker det är särskilt unikt eller speciellt. Förrän idag då jag för första gången i mitt liv såg en naken rulltrappa. Alltså själva den där räfflade mattan man står på var borta. Helt plötsligt förstod jag hur den fungerar. Genialiskt! Lite svårt att förklara bara. Ägna bara en enda tanke nästa gång du åker rulltrappa åt att även rulltrappor kan vara nakna.

Aprilväder och fotboll

Idag höll jag att trilla av stolen. Kraftigt snöfall. Tack och lov så kan inte vintern vinna nu. Dock på sina ställen ligger snöhögarna kvar. Jag undrar hur marken under mår. Snötäcket har legat kvar sedan mitten av december. Ingen mår bra av så mycket mörker och kyla. Jag fascineras över att fotbollen dragit i gång, inte topplaner utan ojämt och blött. Men vad göra serien måste igång för att hinna färdigt till snön kommer. I mitt minne finns regntunga planer i oktober kvar. Hur iskallt regn strilade ner, matchen skulle spelas i shorts. För den som aldrig spelat fotboll i oktober i shorts jag jag berätta att det är inte skönt att få bollen på låren. Bollen är rund.

Karisma

Idag har jag varit med om något märkligt. Lättare gruppgymnastik och in i rummet kliver en lång reslig kvinna med en utsrålning som nästan lyfter taket. Hon sa inget speciellt, gjorde inget speciellt, hon bara ägde. Jag fick samma känsla när jag såg Carola i melodifesivalen 2000 i medlyt när hon hade "Ledig t-shirten". Hon gick in på scen och bara dominerade och då fick jag uppleva det genom tv rutan. Dagens kvinna var på riktigt, otroligt vad en stark karisma bara drar en med i flödet.

Ledstjärnor

Jag har tre ledstjärnor, eller böcker som jag återvänder till. Den första är "The Secret", eller hemligheten. Den handlar om lagen om attraktion, något som har lärt mig undvika att tänka på ordet "inte". Nummer 2 är " Konsten att vara snäll". Att det faktiskt är lönsamt för mänskilgheten att vara snäll och hjälpas åt. Att det är handlingarna som räknas.. Den har lärt men att undvika säga "Jag tänkte köpa blommor men..." Ingen blir gladare av mycket snack och lite hockey. Sist men absolut inte minst är " Det goda Värdskapet". Just nu min absoluta favorit. Att i alla lägen handla som en god värdinna. Det ger så mycket igen. Min egen visdom är att om jag ger ett leedende får jag tio igen. Vem vill inte mötas av massor av leenden?

Tererai Trent

Vem är hon? En enastående målmedveten kvinna från en by i Zimbabwe. Hon tilläts inte gå i skolan men ville så gärna att hon gjorde sin brors läxor. På det sättet lärde hon sig läsa och skriva. Hon blev bortgift när hon var 11 år. Vid 18 års ålder 3 barnsmor, misshandlad och utan drömmar, utan hopp. Då hände nåt. ..... Se hennes historia här: http://www.oprah.com/world/Tererai-Trent-Returns-to-Zimbabwe-to-Share-Her-Story-Video

Jag bugar och tackar för inspirationen, Tererai!

Day time TV

Mitt tv tittande är i normala fall inte så stort. När man återhämtar sig från magsjuka och inte orkar göra så mycket får man ta del av det som går på dagarna. Jag är uttråkad redan efter en förmiddag, ändå var det intervjuer med Björn Ranelid och Anna Anka. Det kanske är så att antingen är man en tv person eller så är man det inte. Jag vet vilken kategori jag tillhör.

Urvriden disktrasa

..japp det är så man känner sig efter ett dygns magsjuka. Hur kan det finnas så mycket gägg...? Man (jag) känner sig rätt liten på jorden efter en sån pärs. Snabbt går det också, vart tog hon den där kaxiga vägen, som alltid tycker det går bra? Nej inget sänker en som en klassisk maginfluensa. Jag är tacksam att livet återvänt, helt orkeslös, smal men vid liv.. Jag har dessutom lärt mig att nu förtiden heter det inte maginfluensa utan vinterkräksjukan eller calissibakterier (?). Helst vill jag kalla det vårkräksjuka. Allra helst vill jag slippa över huvud taget. Om det inte inte har något namn betyder det att det inte finns då?

Fejan

Vet du vad fejan är? Jag har alltid trott att det betyder ansiktet på lite tufft slangspråk. Numera är fejan ett internationellt och globalt fenomen. Man håller kontakt med sina vänner, man kollar vad gamla klasskamrater, ex festarkompisar håller hus. Ett modernt socialt media som får många arbetsplatser att krackelera, för man vill ju verkligen att alla ska veta när man dricker kaffe, går på lunch eller ska på möte. Jag undrar inte när mina gamla klasskamrater ska på toa. Jag vill inte veta, jag har inget intresse alls. Jag gillar att bli överraskad när man träffas på stan för en kort catch up. Eller när man träffas och avhandlar punkten skvaller och skandaler. Då känner jag mig hopplöst omodern. Jag är inte med på facebook och jag vill inte vara det heller. Jag har startat en grupp (inte på facebook), vem som vill får vara med, inga förkunskaper krävs. Häng med i Våga Vägra Fejan-gruppen!

Gatumusikanter

Jag saknar muskalitet. Taktlös kan man säga. Det jag däremot har förmåga att uppskatta är kretivitet. Jag älskar gatumusikanter som förgyller gatubilden. Mina nya idoler är de två killarna som gjort ett helt trumset av plasthinkar. Sånna som affärerna beställer potaissallad och lingonsylt i. Killarna hade placerat flera på hög och vinklat vissa exakt. Magisk upplevelse när de trummade på och det lät otroligt bra mellan husen. Hur kommer man på den ideén? Har man ett lager gamla plasthinkar eller har man stort behov av pengar? Jag tror att man behöver varit verkligt fattig för att skapa något så fantastiskt. Återvinning på hög nivå som ger glädje åt många. Tur bara att jag inte bodde granne med dem under den skapande processen. Då hade jag nog köpt dem ett par trummor....

Vårtecken

Silverpilen är avdammad, däcken pumpade och jag iklädd för året ny cykelhjälm. Jag valde den fulaste för ska man ändå vara ful kan man lika gärna vara blixterful. Nej cykelhjälmen är mer praktisk än snygg. Dock tror jag att det gör ont om man ramlar och slår i huvudet, därför väljer jag att vara blixterful. Tyvärr har gatsopparna inte hunnit sopa alla gator, inte så många alls faktiskt. De kanske vilar upp sig efter allt snöskottande, de förtjänar de verkligen. Jag kan cykla i gruset det gör inget, det blir lite mer lantlig känsla liksom. Man märker direkt att cykelbenen vilat ganska länge. Men så skojigt det var att susa fram genom staden ohoj vad silverpilen går bra. Han hade nog längtat ut som kalvar till grönbete. Nu är jag pigg och vaken, beredd att möta våren. Cykelsäsongen 2010 har börjat......................

Dagens bästa uttalande

Morgonradio är en bra start på dagen. Kanalerna varierar och jag vet faktiskt inte vilken jag lyssnade på just den här fantastiska dagen. Jag uppfattade i sort sett bara en mening, nämligen: "Everything before but, is bullshit" Japp det skriver jag under på, jag har träffat på en del människor som lysnnar förstående , bekräftar det man säger i sann pedagogisk anda men det kommer alltid ett men. Precis som i lilla gumman det där begriper du inte ettt dugg av.. fattas bara en klapp på axeln eller ännu värre på huvudet. I min värld så är dessa människor slöseri med tid att försöka övertyga. Jag tycker inte ens det är värdigt att konversera med dem. Nåväl till alla som har för ovana att trycka ner andra genom att vara överlägsna och framför allt oartiga. Jag vill bara säga lägg av och väx upp!Till alla andra: lyssna på radio på morgonen man lär sig så mycket bra saker.

Snart tillbaka

Hör upp kamrater!

Jag är snart tillbaka jag lovar. Har precis vaknat upp ur tidernas längsta vintersömn. Men nu vänner stundar ljuset och våren. Håll ut, ge inte upp

På snart återhörande

kram från Ika Iakttagaren

Öppet sinne

Jag slutar aldrig att häpnas över människors tvärsäkra intällning och absoluta övertygelse att vi i Sverige har kommit på hur man löser alla problem, vårt svenska sätt är det det överlägset bästa. Resten av världen borde verkligen snart lära sig hur det ska vara. Kort sagt var skåpet ska stå. Detta är upplysta människor med utbildning, internet och resvana. Argument som att det är bara 0,017 % av jordens befolkning som är svensktalande biter föga. Vårt sätt kanske rent av inte funkar i alla delar av världen eftersom historien och miljön inte går att jämföra. Jag inser vilken liten människa jag är som vill pådyvla alla andra mitt sätt att tänka...

Bio

Jag har sett tredje filmen i Milleniumtriologin, och ja Lisbet är min absoluta idol. Fullkomligt lysande film som i mitt tycke stämmer väl överrens med boken. Däremot har jag aldrig varit på en film med så mycket prassel. Godis prassel och ja det var bara vuxna i salongen. Naturligtvis på raden bakom, i all denna spänning så var jag extremt nära att fråga vilken sorts godispåse det var så man i framtiden kunde förbjuda den på landets, nej världens alla biografer. Jag lovar prasslet var enormt. Det allra värsta var att någon längre bort och längre bak nog hade köpt samma sort för det hördes väldigt väl. Jag kan redan se skylten "förbjudet att införa .... godis i den här salongen i orginalförpackning". Eller varför inte "Förbud mot prassel"? Se filmen och håll koll på vilka godisar som införs, om ni får span på vad det är så snälla jag vill verkligen veta.

Snöslask och höga klackar

En intressant kombination. Helt ofunktionellt men fantastiskt snyggt så länge man sitter eller står stilla. Det gör man inte, man förflyttar sig, korta sträckor och då ser det bedrövligt ut. För var lär man sig tekniken att gå i högklackat i snöslask? De fina damerna halkar runt i snömodden som Bambi på hal is. Jag antar att man inte är lika snygg i rejäla vinterkängor med halkgrepp. nej hellre då bruten handled och högklackat än att vara ful i vinterkängor. Ett annat alternativ är att stanna hemma. Hur kul är det? Dessa svåra val man ställs inför nu förtiden, det var bättre förr. Ursäkta, förlåt bara en fråga till: hur kommer vi dit, till förr menar jag?

Mobiletik

Ord har olika betydelse för olika människor.Vi har olika värderingar, olika sätt att tolka vad som är rätt och fel. Det här vad som är ok mobiletik i offentliga miljöer är en sak som skiljer sig oerhört skulle jag vilja påstå. Självklart tycker jag att min diskreta samtalston och ämnesval håller gott etikmått. Jag tror inte hela tåget är intresserad av att höra mina långa samtal i mobilen. Jag är inte heller säker på att jag vill lämna ut personliga detaljer och mitt känsloliv åt alla. Jag känner heller inget behov att låta min röst höras över hela tåget så att ingen annan varken kan läsa, filosofera eller göra vad den känner för. Här är det väldigt olika, tonårstjejer viker verkligen ut sig offentligt. Ibland skulle jag vilja lägga en hand på deras axel, säga lilla gumman kan jag hjälpa dig? Eller den där mannen + 40 som verkligen tror att hans röst är ljuvlig för alla, talar högt, dominerar och blänger på medresenärer om man råkar hosta. Till honom skulle jag föreslå penisförlängning. Men som sagt vi är alla olika och har olika nivå på vad som är ok. Jag är antagligen en mes med självklar rätt att tycka till om andra.

Löksoppa

En bortglömd klenod. Många kallar den blek och tråkig. Jag hävdar bestämt att det är en näringsbomb. Innehåller alla näringsämnen man behöver. Prisvärd, snudd på budget. Helt kort den har verkligen allt och man kan poppa till den med att lägga i morötter. Så den kan verkligen varieras. Vad mer, jo smalmat så klart. Sist men inte minst den värmer på djupet. Så till alla som glömt eller någonsinn baktalat löksoppa, jag vill bara säga mer löksoppa till folket!

Long time no see....

Sorry, jag vet att jag varit frånvarande ett tag men nu, nu är jag tillbaka! Jag har tillfälligt lämnat den lilla staden vid havet och är i den stora byn norr om Växjö. Så här många minusgrader har jag inte varit med om sen jag vet inte när. Rysligt kallt trots långkalsonger, toppluva och lovika vantar. Jag trodde att jag glömt dessa ord för det var längesen jag använde dem. Minnet spelar mig ett spratt på det hållet, ovanligt. Minnen från varmare breddgrader dyker ständigt upp i mitt medvetande. Rena tortyren faktiskt. För vem vill sitta på en strand med parplydrink, bruna knän och titta ut över havet? Inte jag sa mamma björn och ljög. Jag vill jag lovar men det är inte så dumt att sitta inne och titta ut på kung Bore heller. Positivt tänkande, foten i kläm, jajemän!