Stil med finess............. och värmeslag

På landstinget har vi fredagsfrukost varannan fredag. Det betyder att man är två och två som förbereder frukost dvs handlar, dukar och man kan ha ett tema om man vill pigga upp lite extra. Igår hade turen hamnat hos mig och min jämnåriga kollega. Vi kände direkt att det här med advent var liksom förutsägbart. Det vill man ju inte vara förutsägbar. Så temat blev stil med finess. Vi var fullt upptagna att dekorera, tända massor med blockljus samt klä upp oss själva. Det här med dukning lägga fram maten glömde vi liksom bort. Så två goda medhjälpare fick rycka in och tur var det för annars hade det blivit prismor i våra öron, fjäderboa och massor med silver grejor. De flesta är rätt hungriga på fredagsmorgonen så maten är central på nåt vis. Hur som helst maten kom fram. Vi var perfekta värdinnor, dukade av faktiskt själva. Lite jäktigt blev det för mig att byta om från partypingla i klackestövlar, klänning och boa till smurfkläder. I all uppståndelse missade jag att ta av strumpbyxorna. Min iakttagelse är att strumpbyxor i nylon under uniformsbyxorna ger väldigt varma ben.

Jag hyllar

Jag blir alltid imponerad av stjärnor som tackar nej till skit jobb. Som bara tar det som är värdigt. Min svenska förebild är Margaretha Krok Finns det någon som kan nämna att hon tagit en roll under hennes värdighet? Att hon utlämnat sig till de verse tävlingar, såpa serier och intervjuer. Sanna mina ord hon valde med omsorg. Man frågade inte Margaretha om vad som helst. Integritet och pondus liksom. I mina ögon professionell, behövde inte sälja sig. Hon hade förmågan att tacka nej. Min senaste idol som faktiskt är livs levande Hon tackar nej. Hon vet sitt värde. Meryl Streep. Hon trotsar Hollywoods skönhets idelal. Lite mullig, låt oss kalla det naturligt. Vill inte plastik operera sig för då " får hon bara roller som plastiksopererad". (Stillsam fråga i framtidens filmer finns det några roller utan plastikkirurgi?) Hon vet sitt värde men också när det är alldeles för äro fyllt att tacka nej. Finns det någon som skulle tacka nej till Mamma Mia? Jag hyllar dem som vet sitt värde och har vett att tacka nej till undervärdiga jobb. Meryl S har klass. Hon är ensam i sitt slag. Go Meryl!


PS Nej de har inte frågat om jag vill vara med i Mama mia 2, men jag lovar när de gör det, säljer jag mig billigt. Strunt i det här med värdighet och att veta sitt värde DS .................

Ödmjukt tackar jag

Idag har jag fått en av de mest värdefulla komplimanger jag nånsinn fått. Jag gillar komplimanger det gör jag. De i sin enkelhet betyder så mycket. Bäst jag börjar i ifrån början.Dagen började i fullkomlig katastrof. Mjölken var slut redan på morgonen, vilket innebär inget kaffe för Johansson. Snabbt på Landstinget kompenserade jag. Min morgontidiga kollega märkte direkt att nåt var fel. Jag hade börjat dagen med te. Inte bra. 2 koppar kaffe med mjölk senare typ prick kl 0800, dyker min högst punktliga andra kollega upp. Efter lite småprat kommer vi in på det här med att skapa tillstånd runt oss. Först måste jag verkligen understryka att mina kollegor verkligen är världsbäst. Ingen har det så bra som jag. Vi kan kalla henne grannen. Grannen hade varit på föreläsning igår och tänkt på lilla mig. Föreläsningen gällde att skapa tillstånd av god stämning runt sig. Hon tyckte jag var duktig på det då jag oftast säger vilken bra dag det är idag. Jag har aldrig tänkt på att det kan smitta, att det faktiskt kan vara ett virus. Grannen gav mig min bästaste komplimang och sa att jag var bra på att skapa god stämning. Jag är tacksam för det och jag gläds att hon faktiskt delade med sig. Att hon verkligen uttryckte det. Det är bra att bli påmind om att vi faktiskt vinner på att dela med oss av det vi tycker är bra. Att lyfta andra. Jag tackar. Trots att mjölken var slut på morgonen blev det en bra dag!

Lycka...

..är nya täta fönster. Ute blåser det orkan, regnet trycker på, på Möllebacken. Vinden kommer från sydväst. Jag är lycklig för det regnar inte in. Jag slipper byta handukar var 20:e minut och eventuellt gå ner och torktummla mitt i natten. Detta är vardagslyx när den är som bäst. De nya fönstrena tar dessutom en hel del ljud och redan efter en vecka märker jag att det blivit varmre här inne. Jag gissar att de gamla släppte ut en hel del energi. Det känns ju alltid bra att vara miljömedveten. Ja, faktiskt, livet leker. Det är de små detaljerna som gör det!

Fyrbenta vänner

Jag gillar hundar, det gör jag. Djuren i sig är det inget fel på. Det är vissa av deras ägare som jag har svårt för. Framför allt dem som verkligen tycker att deras hundar ska bajsa fritt i naturen. Det kanske är begreppet naturen som vi är oense om. Jag tycker inte Pantarholmen tillhör naturen, cykel och gångbana ingår inte heller i ordet natur för mig. Jag antar jag är lite trångsynt eller begränsad. Mig stör det i alla fall att trampa eller cykla i hundarnas avfall. Det luktar inte hallon kan jag meddela. När man då har sett den lilla sötnosen släppa ut och man har sett att ägaren inte har en antydan att plocka upp så tycker jag att jag har en skyldighet att påpeka detta. Där tänkte vi också olika, jag blev utskälld både av hund och ägare. Jag stod med mössan i hand och och bad om ursäkt för jag visste inte att cykelbana ingick i ordet natur. Jag visste inte att kommunen satsat massor med pengar för att skapa en asfalterad hundtoalett. Mitt misstag.

Smygare

Den smyger sig på, redan i slutet av oktober börjar det. Pepparkakorna får en mer framskjutande plats i butiken, julskum eller tomteskum hänger vid godishyllan så man inte kan missa det. Vissa lyfter fram pyntet för att sedan öka. Ja, vi börjar ladda inför julen. Jag trodde att vi började bli liksom avtrubbade inför detta men inte det är bara att det börjas tidigare och håller på längre. I princip börjar julförberedelserna i slutet av oktober, kulmen i slutet av december och sedan utförsäljningen av det som blev över. För vissa är det jul året runt. Somliga i mitt kvarter har fattat detta, de tar aldrig ner adventsljusstaken, för det är ju ingen ide´. Jag då som tycker att december och lite i januari är tillräckligt med julandet har ingenstans att ta vägen. Man kommer inte undan julen i november. Nån borde faktiskt protestera, vad hände med att vara i nuet, njuta av hösten, låta varje årstid ha sitt? Nästa år ska jag börja fira midsommar i februari.

Telefonautomater

..finns dem? Ja ett fåtal, jag gissar att de finns för framtiden som minnesmärken. "Förr ser du lille vän, hade vi inga mobiler då då fick gå till en automat stoppa i några mynt och ringa". Senare kom telefonkorten men det var efter de kommit på att ingen nånsin hade några mynt. Precis som man hade ett telefonkort tillhands när man väl behövde det. Mitt i natten efter krogbesök till exempel och man som av en händelse tappat sina nycklar. Då hade man i alla fall sitt telefonkort. Sure... Det som var i alla fall positivt var att jag kunde rysligt många telefonnummer i huvudet, vilket är en svunnen tid. Nu är jag lost utan mobilen och telefonboken. Det måste varit bra och nyttigt för hjärnan, att användas liksom. Egentligen helt onödigt eftersom jag aldrig hade varken mynt eller telefonkort.

Murar

På måndag är det 20 år sedan Berlin muren föll. Tänk vilken grej att bäst som det är bestämmer man att bygga en mur mitt igenom en stad. Familjer som splittras, människor som råkade befinna sig på fel sida gatan, blev kvar i massor med år. Konstigt. No mercy, ingen humanitet över huvud taget. Farliga influenser, en hel lössläppt kultur skulle stängas ute. Minimera frestelserna, skydda människorna. Det var tanken, ärligt uppsåt? Nja, politik är inte min gren men humanismen känner jag starkt för. Jag var i Berlin 1991, 2 år efter murens fall, nej jag har ingen bit av muren. Det starkaste minnet är hur skrämmande allt var. Ena sidan en modern storstad, några 100 meter därifrån slitet, grått och deprimerande Det som slår mig idag är att det finns fortfarande murar men de inte byggda av betong, inte synliga för ögat. Men visst finns det murar, sociala hinder, fysiska och psykiska barriärer. Man rör sig i det område man bor, där man är trygg och känner till. Umgänget består till stor del av likasinnade. Hur river man dem?

Pinan

Alla som har varit här i den lilla staden vid havet vet att den kallas Pinan. Det kommer från vindpinad och det är man oftast här. Det blåser från alla håll och kanter samtidigt och till och med runt gathörn. Vinden går rakt in i märgen och det är svårt att klä sig mot vinden. Jag misslyckas ständigt med detta, man är vindpinad från morgon till kväll. Idag har det varit isande vind och mycket vind. På radion har man tydligen sagt att det blåser MINDRE här i Pinan nu för tiden än förr. Omöjligt, ingen skulle av fri vilja bosätta sig här då. Eller så är det enda undantaget i hela världen som bekräftar regeln: "Det var bättre förr". Nej inte om man få tro radion då var det minsann inte bättre förr här det kan jag intyga!

Fjällis

I förra veckan var jag i Ljungdalen. En försmakis (och tillräcklig) av riktig vinter med snöis och några minusgrader. Ingen skidåkning men prommis, sparkis, skoteris , bastuis, grillis, vinis och Astridis. För den uppmärksamme kan man ana en helt tema kring -is. Vansinnigt roligt att sätta is på orden, man liksom avdramatiserar dem. Tex krigis och mordis låter ju rätt snällt. Jag har fått en ny kompis i bullterriern Astrid. Vi blev polareis då jag vid varje mattillfälle råkade tappa en eller två tuggor på golvet. Hennes favorit sysselsättning är inte direkt motionis. Men när sparkarna åkte fram blev hon väldigt uppspelt och sprang och hoppade, en och annan tuggis på sparken blev det också. Kort och intensivt, hon sov gott resten av dagen och kvällen. Om hundar kan ha träningsvärk misstänker jag att Astrid nog hade det. Det är ju som sagt så hälsosamt och stärkande i fjällen....