Stickade koftor

Nu är det slutet av september och fortfarande varmt. Om nätterna ligger man i bara lakanet och knappt det. Affärerna invaderas av de stickade koftorna eller alla former av stickat. Det går inte att ta misste på vad som gäller här på Gc. Stickat alltså. Känns lite märkligt. För min del varar utemöbelsäsongen hela året. För Kanarierna är den slut och höstrusket är här. Vi tänker olika. Vi ska köpa ett lite utemöbelset till jobbet. En omöjlig uppgift i september... Så vi får vackert vänta till våren dvs april/maj. Varför sitta ute under vintern? Jag har en god kamrat som gärna är ute i ur och skur hemma i Sverige året runt. Kanarierna tänker annorlunda nu är det tid att kura och köpa....... javisst en stickad kofta.

Big hug

Ika

Passaporte

Japp nu har Polarn ett eget pass. Med namn och där det står att hon är 2 år. Det där med 2 år är en vild gissning kan man säga. Hon liksom bara flyttade in förra hösten. Hon får nu resa inrikes i Spanien och om 2 rabies sprutor får hon resa inom hela EU. Polarn vet inte vilka möjligheter som öppnats för henne. Hon var mest nöjd med att se El Tablero och stadsmiljö. Hemma hos Cinna såg hon för första gången i sitt liv, tror jag en takfläkt. Spännande saker vill jag lova. Bilfärden gick bra, hos vetrenären gick fint, hon tom med gick in i sin knallrosa korg efter hemkomst. Under natten låg hon dock som ett frimärke mot mitt ben. Det blir varmt kan jag säga, särskilt när det redan är 29-30 grader innan. Katter är en värmekälla vill jag lova.
Polarn the real globetrotter, en riktig vagabond..... Med eget passaporte och allt...

Kram
Ika som också har eget pass

Kranvatten

...är en lyx, att man kan dricka direkt ur kranen. Här är vattnet inte skadligt men det smakar inte bra. Inte ens canarierna själva dricker det. De flesta har en vattenbil som levererar vatten. Inte vi. Dessutom har vi en bit att gå till parkeringen. Man släpar vatten. 2 dunkar sin gas och 6 flaskor con gas ca 2 gånger i veckan. Här kan man tro att jag är tacksam för vardagsmotionen, visst är jag det. Det är bara en hake att handtagen inte är tänkta till vardagsmotionerande, de skär in i handen så den blir alldeles öm och konstig. Dock kan jag förstå att det är ett lyxproblem, på en ö med ca 30% arbetslöshet och shopping för pengar man inte har. Jag är tacksam för vardagsmotionen och valkarna i händerna.

Må väl till vi skrivs igen

Ika