Rulltrappor

Hur ofta tänker du på rulltrappor egentligen? Erkänn, inte så ofta eller hur? Många har väl sett filmen "Vuxna människor" där Felix Herngren åker rulltrappa och fantiserar om hur det skulle vara att ha sex med de andra resenärerna. Det är en tanke som kommer när det gäller detta transportmedel som finns mitt ibland oss. När jag var barn så fanns det rulltrappa på Domus (där var jag verkligen tvungen att köpa mjukglass innan vi åkte hem, varje gång kräktes jag upp den i Offamåla) eller på Tempo (numera Åhlens). Det var ju nästan äventyrligt att åka rulltrappan, nu förtiden är det ingen som tycker det är särskilt unikt eller speciellt. Förrän idag då jag för första gången i mitt liv såg en naken rulltrappa. Alltså själva den där räfflade mattan man står på var borta. Helt plötsligt förstod jag hur den fungerar. Genialiskt! Lite svårt att förklara bara. Ägna bara en enda tanke nästa gång du åker rulltrappa åt att även rulltrappor kan vara nakna.

Aprilväder och fotboll

Idag höll jag att trilla av stolen. Kraftigt snöfall. Tack och lov så kan inte vintern vinna nu. Dock på sina ställen ligger snöhögarna kvar. Jag undrar hur marken under mår. Snötäcket har legat kvar sedan mitten av december. Ingen mår bra av så mycket mörker och kyla. Jag fascineras över att fotbollen dragit i gång, inte topplaner utan ojämt och blött. Men vad göra serien måste igång för att hinna färdigt till snön kommer. I mitt minne finns regntunga planer i oktober kvar. Hur iskallt regn strilade ner, matchen skulle spelas i shorts. För den som aldrig spelat fotboll i oktober i shorts jag jag berätta att det är inte skönt att få bollen på låren. Bollen är rund.

Karisma

Idag har jag varit med om något märkligt. Lättare gruppgymnastik och in i rummet kliver en lång reslig kvinna med en utsrålning som nästan lyfter taket. Hon sa inget speciellt, gjorde inget speciellt, hon bara ägde. Jag fick samma känsla när jag såg Carola i melodifesivalen 2000 i medlyt när hon hade "Ledig t-shirten". Hon gick in på scen och bara dominerade och då fick jag uppleva det genom tv rutan. Dagens kvinna var på riktigt, otroligt vad en stark karisma bara drar en med i flödet.

Ledstjärnor

Jag har tre ledstjärnor, eller böcker som jag återvänder till. Den första är "The Secret", eller hemligheten. Den handlar om lagen om attraktion, något som har lärt mig undvika att tänka på ordet "inte". Nummer 2 är " Konsten att vara snäll". Att det faktiskt är lönsamt för mänskilgheten att vara snäll och hjälpas åt. Att det är handlingarna som räknas.. Den har lärt men att undvika säga "Jag tänkte köpa blommor men..." Ingen blir gladare av mycket snack och lite hockey. Sist men absolut inte minst är " Det goda Värdskapet". Just nu min absoluta favorit. Att i alla lägen handla som en god värdinna. Det ger så mycket igen. Min egen visdom är att om jag ger ett leedende får jag tio igen. Vem vill inte mötas av massor av leenden?

Tererai Trent

Vem är hon? En enastående målmedveten kvinna från en by i Zimbabwe. Hon tilläts inte gå i skolan men ville så gärna att hon gjorde sin brors läxor. På det sättet lärde hon sig läsa och skriva. Hon blev bortgift när hon var 11 år. Vid 18 års ålder 3 barnsmor, misshandlad och utan drömmar, utan hopp. Då hände nåt. ..... Se hennes historia här: http://www.oprah.com/world/Tererai-Trent-Returns-to-Zimbabwe-to-Share-Her-Story-Video

Jag bugar och tackar för inspirationen, Tererai!

Day time TV

Mitt tv tittande är i normala fall inte så stort. När man återhämtar sig från magsjuka och inte orkar göra så mycket får man ta del av det som går på dagarna. Jag är uttråkad redan efter en förmiddag, ändå var det intervjuer med Björn Ranelid och Anna Anka. Det kanske är så att antingen är man en tv person eller så är man det inte. Jag vet vilken kategori jag tillhör.

Urvriden disktrasa

..japp det är så man känner sig efter ett dygns magsjuka. Hur kan det finnas så mycket gägg...? Man (jag) känner sig rätt liten på jorden efter en sån pärs. Snabbt går det också, vart tog hon den där kaxiga vägen, som alltid tycker det går bra? Nej inget sänker en som en klassisk maginfluensa. Jag är tacksam att livet återvänt, helt orkeslös, smal men vid liv.. Jag har dessutom lärt mig att nu förtiden heter det inte maginfluensa utan vinterkräksjukan eller calissibakterier (?). Helst vill jag kalla det vårkräksjuka. Allra helst vill jag slippa över huvud taget. Om det inte inte har något namn betyder det att det inte finns då?

Fejan

Vet du vad fejan är? Jag har alltid trott att det betyder ansiktet på lite tufft slangspråk. Numera är fejan ett internationellt och globalt fenomen. Man håller kontakt med sina vänner, man kollar vad gamla klasskamrater, ex festarkompisar håller hus. Ett modernt socialt media som får många arbetsplatser att krackelera, för man vill ju verkligen att alla ska veta när man dricker kaffe, går på lunch eller ska på möte. Jag undrar inte när mina gamla klasskamrater ska på toa. Jag vill inte veta, jag har inget intresse alls. Jag gillar att bli överraskad när man träffas på stan för en kort catch up. Eller när man träffas och avhandlar punkten skvaller och skandaler. Då känner jag mig hopplöst omodern. Jag är inte med på facebook och jag vill inte vara det heller. Jag har startat en grupp (inte på facebook), vem som vill får vara med, inga förkunskaper krävs. Häng med i Våga Vägra Fejan-gruppen!

Gatumusikanter

Jag saknar muskalitet. Taktlös kan man säga. Det jag däremot har förmåga att uppskatta är kretivitet. Jag älskar gatumusikanter som förgyller gatubilden. Mina nya idoler är de två killarna som gjort ett helt trumset av plasthinkar. Sånna som affärerna beställer potaissallad och lingonsylt i. Killarna hade placerat flera på hög och vinklat vissa exakt. Magisk upplevelse när de trummade på och det lät otroligt bra mellan husen. Hur kommer man på den ideén? Har man ett lager gamla plasthinkar eller har man stort behov av pengar? Jag tror att man behöver varit verkligt fattig för att skapa något så fantastiskt. Återvinning på hög nivå som ger glädje åt många. Tur bara att jag inte bodde granne med dem under den skapande processen. Då hade jag nog köpt dem ett par trummor....

Vårtecken

Silverpilen är avdammad, däcken pumpade och jag iklädd för året ny cykelhjälm. Jag valde den fulaste för ska man ändå vara ful kan man lika gärna vara blixterful. Nej cykelhjälmen är mer praktisk än snygg. Dock tror jag att det gör ont om man ramlar och slår i huvudet, därför väljer jag att vara blixterful. Tyvärr har gatsopparna inte hunnit sopa alla gator, inte så många alls faktiskt. De kanske vilar upp sig efter allt snöskottande, de förtjänar de verkligen. Jag kan cykla i gruset det gör inget, det blir lite mer lantlig känsla liksom. Man märker direkt att cykelbenen vilat ganska länge. Men så skojigt det var att susa fram genom staden ohoj vad silverpilen går bra. Han hade nog längtat ut som kalvar till grönbete. Nu är jag pigg och vaken, beredd att möta våren. Cykelsäsongen 2010 har börjat......................