Öppet sinne

Jag slutar aldrig att häpnas över människors tvärsäkra intällning och absoluta övertygelse att vi i Sverige har kommit på hur man löser alla problem, vårt svenska sätt är det det överlägset bästa. Resten av världen borde verkligen snart lära sig hur det ska vara. Kort sagt var skåpet ska stå. Detta är upplysta människor med utbildning, internet och resvana. Argument som att det är bara 0,017 % av jordens befolkning som är svensktalande biter föga. Vårt sätt kanske rent av inte funkar i alla delar av världen eftersom historien och miljön inte går att jämföra. Jag inser vilken liten människa jag är som vill pådyvla alla andra mitt sätt att tänka...

Bio

Jag har sett tredje filmen i Milleniumtriologin, och ja Lisbet är min absoluta idol. Fullkomligt lysande film som i mitt tycke stämmer väl överrens med boken. Däremot har jag aldrig varit på en film med så mycket prassel. Godis prassel och ja det var bara vuxna i salongen. Naturligtvis på raden bakom, i all denna spänning så var jag extremt nära att fråga vilken sorts godispåse det var så man i framtiden kunde förbjuda den på landets, nej världens alla biografer. Jag lovar prasslet var enormt. Det allra värsta var att någon längre bort och längre bak nog hade köpt samma sort för det hördes väldigt väl. Jag kan redan se skylten "förbjudet att införa .... godis i den här salongen i orginalförpackning". Eller varför inte "Förbud mot prassel"? Se filmen och håll koll på vilka godisar som införs, om ni får span på vad det är så snälla jag vill verkligen veta.

Snöslask och höga klackar

En intressant kombination. Helt ofunktionellt men fantastiskt snyggt så länge man sitter eller står stilla. Det gör man inte, man förflyttar sig, korta sträckor och då ser det bedrövligt ut. För var lär man sig tekniken att gå i högklackat i snöslask? De fina damerna halkar runt i snömodden som Bambi på hal is. Jag antar att man inte är lika snygg i rejäla vinterkängor med halkgrepp. nej hellre då bruten handled och högklackat än att vara ful i vinterkängor. Ett annat alternativ är att stanna hemma. Hur kul är det? Dessa svåra val man ställs inför nu förtiden, det var bättre förr. Ursäkta, förlåt bara en fråga till: hur kommer vi dit, till förr menar jag?

Mobiletik

Ord har olika betydelse för olika människor.Vi har olika värderingar, olika sätt att tolka vad som är rätt och fel. Det här vad som är ok mobiletik i offentliga miljöer är en sak som skiljer sig oerhört skulle jag vilja påstå. Självklart tycker jag att min diskreta samtalston och ämnesval håller gott etikmått. Jag tror inte hela tåget är intresserad av att höra mina långa samtal i mobilen. Jag är inte heller säker på att jag vill lämna ut personliga detaljer och mitt känsloliv åt alla. Jag känner heller inget behov att låta min röst höras över hela tåget så att ingen annan varken kan läsa, filosofera eller göra vad den känner för. Här är det väldigt olika, tonårstjejer viker verkligen ut sig offentligt. Ibland skulle jag vilja lägga en hand på deras axel, säga lilla gumman kan jag hjälpa dig? Eller den där mannen + 40 som verkligen tror att hans röst är ljuvlig för alla, talar högt, dominerar och blänger på medresenärer om man råkar hosta. Till honom skulle jag föreslå penisförlängning. Men som sagt vi är alla olika och har olika nivå på vad som är ok. Jag är antagligen en mes med självklar rätt att tycka till om andra.

Löksoppa

En bortglömd klenod. Många kallar den blek och tråkig. Jag hävdar bestämt att det är en näringsbomb. Innehåller alla näringsämnen man behöver. Prisvärd, snudd på budget. Helt kort den har verkligen allt och man kan poppa till den med att lägga i morötter. Så den kan verkligen varieras. Vad mer, jo smalmat så klart. Sist men inte minst den värmer på djupet. Så till alla som glömt eller någonsinn baktalat löksoppa, jag vill bara säga mer löksoppa till folket!

Long time no see....

Sorry, jag vet att jag varit frånvarande ett tag men nu, nu är jag tillbaka! Jag har tillfälligt lämnat den lilla staden vid havet och är i den stora byn norr om Växjö. Så här många minusgrader har jag inte varit med om sen jag vet inte när. Rysligt kallt trots långkalsonger, toppluva och lovika vantar. Jag trodde att jag glömt dessa ord för det var längesen jag använde dem. Minnet spelar mig ett spratt på det hållet, ovanligt. Minnen från varmare breddgrader dyker ständigt upp i mitt medvetande. Rena tortyren faktiskt. För vem vill sitta på en strand med parplydrink, bruna knän och titta ut över havet? Inte jag sa mamma björn och ljög. Jag vill jag lovar men det är inte så dumt att sitta inne och titta ut på kung Bore heller. Positivt tänkande, foten i kläm, jajemän!