måndag 13 februari 2012

Lite filosofi

Varje tid har sin sjtärna som går ur tiden. Nu har jag blivit så gammal att jag har känslomässiga band på riktigt. Whitney har verkligen berört mig. en röst som jag har mer connection med än till exempel Elvis, James Dean etc. Det är min tid nu. Min generations idoler och ikoner som går över på andra sidan. Tragiskt och för tidigt. Dock kommer rösten leva vidare tills min generation tunnas ut. Så är tiden, varje generation har sitt och sina. Det är en märklig tanke egentligen att intet nytt sker under solen. Dock tror jag inte att morgondagens stjärnor blir så stora eller så blir dem fler och en hel värld sörjer inte på samma sätt. Mina tankar går till alla som har förlorat någon.