Intressant tanke

Tack Buddha (563 f. Kr.-483 e.Kr) för orden: "Allt vi är, är ett resultat av vad vi har tänkt."
That´s all I have to say about that.

Fikaklubbens årsmöte

Fikaklubbens årliga möte var i år förlagt till den kungliga huvudstaden. Det var inte ett vanligt möte utan faktiskt 15 års jubeleum. 15 år, det är många caféer som prövats och bedömts efter konstens alla regler. Vissa bättre än andra och har förtjänat mer än ett besök. Favoriter i repris. I år vad det tänkt att vi skulle ha uppföljning på Stockholmsfiken. Ett par år har fikaklubben deltagit i tjejmilen, detta har vi lagt av med förståss. Vi upptäckte snart att hela Stockholm invaderats av kvinnor och grupper av damer förflyttade sig runt om i stan. Vad står på? Så föll poletten ner och vi insåg att det var tjejmilsdags. Efter ett ruskigt snabbt beslut var vi rörande överens om att nej vi skulle inte delta i år heller. Av erfarenhet vet vi att då är det fler än fikaklubben som fikar. Detta förde oss till Bredäng och Konditori Lyran. Högsta poäng! Vilket ställe! efter en massiv räkmacka och en halv buddapest rulle bestämde vi oss för att gå längs med vattnet in till Liljeholmen. Ljuvlig promenad och vilka område. En ny sida av Stockholm visade sig. När vi kom fram till Aspudden var det dags för fika igen. Nästa höjdarställe.Vintervikens Trädgårdar. Ekologisk, närproducerat och en välförtjänt rast. Tur att det var tjejmilen just den här helgen för annars hade vi missat två riktiga höjdare och en fantastisk promenad. Lite kuriosa om Lyran, javisst det är där ifrån uttrycket härstammar "att vara på Lyran". Ett uttryck som fick en annan betydelse senare på kvällen.

Bilister

Silverpilen och jag susar runt, hit och dit. Idag var bommarna nere ute vid Marieberg och eftersom det var mitt i rusningstrafiken hann det samlas några bilar på kö både framför och bakom. Bara som att påvisa min miljömedvetenhet så vill jag bara berätta att i flertalet bilar fanns det plats för fler passagerare. Det som slog mig var att alla satt och pratade för sig själva. Ja, jag fattar att de antagligen pratade med någon i handsfree. Fast jag tror inte det, enligt min läppläsningskunskap var det en som svor över att tåget aldrig kom. Resten tror jag sjöng på någon munter melodi. Åter till den arga typen. Jag antar att den nog jobbar som hjärnkirurg och hade naturligtvis bråttom för att rädda liv. Då det tog exakt 2, 30 minuter för tåget att passera. Det verkar meningslöst att svära över tåget annars. Om man inte har något exceptionellet viktigt att utföra. Min andra spaning under dessa 2,30 minuter är att om de inte nynnande på en munter melodi utan faktiskt pratade i mobilen. Jag är väldigt förundrard över hur snabba alla var på att ringa upp eller bli uppringda. Att man har så mycket att prata om med vem det nu är. Jag hoppas ju så klart att det är nära och kära för då spricker min teori att ensamhet är ett folkhälsobekymmer. En tickande bomb. Men det mina vänner är en helt annan iakttagelse. Tack SJ för att ni höjer blodtrycket på många bilister vid järnvägsövergångarna.

Pannband och Björn Borg frisyr

"Look here, we´re swedish tennisplayers and we never pay." Är det nån mer än jag som minns SMASH. Svensk ironi, jag menar komedi när den är som bäst. Björn Borg+pannband= kultfrisyr. Man kan säga att i SMASH fick den frisyren en pånyttfödelse. Speciell och själv i sin genre. De flesta har säkert glömt SMASH med bla Peter Wahlbäck(hur kan man glömma hans svengelska på halmsta dialekt?) Jag trodde bokstavligen att jag såg i syne idag när jag mötte 2, två, TVÅ! killar oberoende av varandra som var ute och sprang. Dessa två ungdomar runt 20 årsåldern i kultfrisyr. Den är alltså tillbaka. Om nån frågar mig så nja det var inte snyggt då och det är inte snyggt nu. Jag tror faktiskt till och med Björn Borg ångrar sig, if you could turn back time, liksom. Dagens lärdom eller bekräftande ordspråk: Intet nytt sker under solen.

Nybakat

Nånstans läste jag att dofter är det som lättast väcker minnen till liv. Vad vet väl jag, jag som slog i näsan i tidiga barndommen och hade ett begränsat luktsinne fram till 20 års åldern. Nu fungerar det alldeles utmärkt kan jag säga. Doften av nybakat bröd, finns det någon bättre doft? Tryggt, hemtrevligt och ljuvligt. Idag har jag bakat bröd och nu sitter jag här i doften och njuter. Jag tror faktiskt att jag gjort mina grannar glada i dag för det doftar i hela trappan. Ja jag har provsmakat varmt bröd med smör som smälter. Vansinnigt gott, men doften doften är nog det bästa. Medaljens baksida är att man behöver många saker när man bakar. Dessa saker behöver efter användning diskas. Trist. Undrar om jag kan ringa på hos nån av grannarna och fråga om de skulle kunna vara så snälla och diska..............................................

Världsliga Kallekrona

I morse blev jag riktigt glad i hjärtat. På väg genom parken, som under alla mina år här i stan, varit tom sånär som några bedagade personer. Tidigt i morse var parken full av liv. Några hade precis avslutat sitt yoga pass. Jag tar det igen, yoga pass i parken tidigt en morgon i den lilla staden vid havet. Längre bort satt några som sprungit, jag antar de sprungit flera varv runt parken. Det är inte Central Park jag talar om där man kan springa länge i parken. Nej, om man ska ta en jogging runda runt Hoglands park så är det knappt lönt att ta på skorna... Några pigga hundförare var ute, de ser man överallt och närsom helst men idag utgjorde de en helhet. I ett ögonblick trodde jag att jag var i Central Park, NY. Kallekrona har blivit en del av världen där man använder parken. Parken kändes så levande , jag satte mig på en bänk och försökte se filosofisk ut, det är min insats till folklivet i Hoglands park. Vi kanske kan tävla mot Central nästa år eller varför inte ett vänorts utbyte? Jag kan visa de där nevjårkarna hur man ser filosofisk ut.

Noep

Det är många som undrar. Flera kommer fram och frågar. Jag måste vara ärlig. Tyvärr Christer B har inte ringt...............

Svininfluensa

Tänk att vi på firman har varit med om en historisk händelse. Nej jag menar inte bara vår firma här i lilla Blekinge, utan alla sjukvårdsanställda i hela riket. De flesta av oss vet inte kanske inte om att vi faktiskt varit del i en historisk händelse. Vad är det nu som är så historiskt och allt. Jo, nämligen att vi ska prioriteras när det gäller vaccinet mot svininfluensan. Japp så är det före Kungen, före Reinfeldt och före alla andra.(Gäller det även administratörer?) Tänk att vi för en gång skull är viktigare än självaste statschefen! Tänk om det varit så när det var pest , digerdöd eller vilken annan epidemi som helst. Betyder det att om det går åt pipan med de som fatar alla övergripande beslut att vi i sjukvården får hoppa in och vikariera då? Jag tackar vänlig men bestämt nej till denna uppgift. Det verkar vara svårt på nåt sätt. Det är många som har synpunkter på ens beslut och aldrig blir alla riktigt glada. Tänk om hela sjukvårdsSverige skulle styra Sverige hua, då skulle det nog bli en del sura miner kan jag lova. Då hade nog demokratin varit död. Nåväl jag tycker i vart fall det är spännande att vara del i en historisk händelse!

Tandläkaren

De flesta gillar inte gå till tandis. Det är få ställen som man känner sig så utelämnad och liten. Hos tandläkaren blir den tuffaste som ett lamm. Munnen full med grejor som känns bautastora. Varför pratar de med en när man ligger där med tjofräser i hela gapet? Man ligger är och så kommer frågan: Hur var det i Canada? Ja, jag är ju så glad när nån frågar och blir ivrig att berätta. Gurgel, gurgel gurgel. Förstår de det här språket? Kanske man lär sig hemliga koder på utbildningen för olika guglande som man kan tolka? Eller är de som alla andra gillar småprata, liksom och glömmer att outlinen är blockerad? För mig är det numera en investering att gå dit. Trevligt småprat, lagade tänder och knappt 2000 spänn fattigare. Jag hade ändå inget bättre att lägga dem pengarna på. Mindre sötsaker och mer tandtråd åt folket!

Gittan

Gittan är en liten tjej som är försiktig. Hon är tveksam till nya saker, på gränsen till feg. Bäst gillar hon att gräva i sandlådan på dagis med sin kompis Nils. Min absoluta favorit är Gittan och Fårskallarna. Tänk bara en författare som dedikerar sin bok: Till alla barn som sitter i skuggan med strumporna på. Kan det bli bättre? Till alla föräldrar och andra vuxna, låt inte era barn missa Gittan. En fantastisk tjej som faktiskt baseras på författarens egna dotter. En dotter som inte tillhör de tuffa utan är mer försiktig. En tjej utan syskon som helst vill ha bröder. Hon fixar biffen i Gittan och Älgbrosorna. Hon upptäcker att det kan vara krävande med brosor framför allt älgbrosor. Lättlästa, underfyndiga och nästan roligare för vuxna än för barn. Man behöver inte vara tuff, modig och hjälte. Gittan är ingetdera, hon bara äger. Jag har läst dem x flera och skrattar högt varje gång. Tack Pija Lindenbaum för att du låter mig ta del av din dotters liv.

Ovetenskaplig studie och fåfänga

Fåfänga, smaka på ordet. Vad är egentligen fåfänga? Vad är normal fåfänga? Är det lika med välvårdad? Är det könsrelaterat? Har det med ålder att göra? Har själva ordet en negativ laddning? Borde det inte finnas med på Maslows behovstrappa? Är det internationellt? Vi är fåfängda om olika saker i olika länder i olika kulturer? Är det fåfängan, viljan att behaga som gör oss till människor? Vem vill behaga? Att man trivs själv, för andra skull? Är det en förklädnad att dölja något annat? Många frågor. Här gäller det att våga fråga. Alltså har jag idag gjort en helt ovetenskaplig studie på firman. Det som är signinfikant kan man säga att de som är födda närmre 80 -talet upplever ordet negativt. De med mer livserfarenhet både män och kvinnor svarar att klart de är fåfängda. Gemensamt kommer vi fram till ja att vi tror att fåfänga finns i alla kulturer men vad som är fåfängt skiftar. Jag kom själv till insikt att jag står mitt emellan vuxenvärlden och tycka att fåfänga är negativt. Klart jag är fåfäng, vill inte bara erkänna det. Jag antar att det är väldigt postpubertalt.

Rörelse är receptet

..är namnet på en kampanj sjkgymnasterna hade för några år sedan. Då fattade jag inte hur genialisk den där sloganen verkligen är. Jag har haft ett längre uppehåll från träning eller fysisk aktivitet detta endast beronde på latmasken och bekvämlighet. Jag har inte insett vad som fattats mig. Jag har visst mått bra, men varit mindre tolerant och mina tankar har varit liksom oklara, ofokuserad. Varje trappsteg ett hinder. Sedan några veckor är jag tillbaka på banan, träningsbanan. Löpbandet och crosstrainern går varm. Silverpilen mår bra och allt är som det ska. Jag garanterar att mina tankar är klara och väldigt kloka tycker jag själv. Jag trivs med mig och har mer tålamod. En enda mening, en enda fras kan innehålla så mycket sanning. Jag hoppas den som kläckte idén är miljonär.

Pass

Mitt pass höll på att gå sönder. På resan till canada var det knappt det höll ihop för så många gånger vi fick visa passet och de där kontrollanterna är inte direkt varsamma i sin hantering. Så hemma igen så blev det illa tvunget att fixa nytt. Polisstationen i den lilla staden vid havet hade kvällsöppet fyra dagar på hela sommaren varav tre hade passerat när jag kom dit. På fjärde försöket var det öppet och allt gick mycket bra. Ja det här med fotograferingen blev nog inte så lyckat men det var ju öppet. Inte tid för någon styling här inte. Det verkliga hindret uppkom en vecka senare. Jag fick ett sms att nya passet var klart. Bara det vilken service! Man måste hämta ut det personligen. Polisstationens öppetider under sommaren 9-15 måndag till fredag. Ok jag jobbar heltid på firman, men men. Idag föll det sig så att jag var i staun i lagom tid, så in och ska hämta det där passet. När väl polisstationen är öppen så gick det hur enkelt som helst. Just nu önskar jag bara att det fanns ångervecka............ För fotot är inte till min fördel kan jag lova. Men det varar bara till 2014.....

Miss Landmina 2009

Precis, min första reaktion. Lite makabert och ska man verkligen tävla i allt? Ska allt uppmärksammas? Dessutom var första pris en protes. Jag tog direkt avstånd. Stötande. Jag har sedan legat och funderat på detta. Dessa unga flickor som haft oturen att bo i ett land där någon bestämt att det är ok att placera ut landminor. Dessa flickor har sedan haft oturen att trampa på en och misst sitt ben. Dessa flickor som bor i ett land där inte hälsosjukvården erbjuder proteser och rehabilitering till alla. Dessa flickor står inte högst på arbetsmarknaden, inte heller på äktenskapsmarknaden. Någon har kommit på en idé att uppmärksamma ett stort problem i många länder samt att ge dessa enbenta flickor en chans. Flickorna själva har valt att ta chansen till ett bättre liv. Landets regering har bestämt att stoppa tävlingen. Då är det precis som det alltid har varit, göm undan de halta och lytta. Göm dem med funktionshinder. Det man inte ser finns inte. En skam för landet. Säga vad man vill om skönhetstävlingar så tycker jag det här var en av de bättre på länge. Att belysa och uppmärksamma ett allvarligt problem i fattiga länder med hjälp av västvärldens största mjölkkalv, modebranschen. Att spela på på ideal som vi genast blir generade över och vill skaka av oss. Ska man bli miss universum måste man ha två ben och hela sin kropp intakt. För att duga att visas upp måste man ha en hel kropp?

Röd bil med klistermärken....

Man är laddad, man har gått igenom katalogen, man är målmedveten och man är öppen för spontaninköp. Ja där, där är en ledig parkering! Precis brevid den röda bilen med klistermärkena. Jag hämtar vagnen och sen bär det av in. Alla är där. Ivar, Billy, Sultan, Kåraboda och Pax med flera. Efter mycket studerande och diskuterande blir man hungrig. Mest prisvärt: köttbullar medel med kaffe och jordgubbscheesecake. Man förundras hur finurligt och smart allt är planerat och organiserat. Han har tänkt, han den där smålänningen från Älmhult. Efter matpausen börjar man fylla på vagnen med grejor, värmeljus, servetter, nån mojäng till köket, matlådor, skärbrädor en toahink mm. Ut genom kassan. Tänk vad mycket vi fått för pengarna! Man är lite trött i fötterna, ska bli skönt att sätta sig i bilen. Bilen, japp det är nu det börjar. Blien som står brevid den röda bilen med... Var är den egentligen? Man går upp och ner mellan parkeringslängderna men nej, borta. Till slut har man gått över 10 000 steg på parkeringen och bara letat efter bilen som står brevid.. Hur kan någon köra ifrån Ikea innan stängningsdags? Det borde vara snudd på kriminellt. Dagens djungelordspråk: parkera aldrig brevid röda bilar med klistermärken...