Murar

På måndag är det 20 år sedan Berlin muren föll. Tänk vilken grej att bäst som det är bestämmer man att bygga en mur mitt igenom en stad. Familjer som splittras, människor som råkade befinna sig på fel sida gatan, blev kvar i massor med år. Konstigt. No mercy, ingen humanitet över huvud taget. Farliga influenser, en hel lössläppt kultur skulle stängas ute. Minimera frestelserna, skydda människorna. Det var tanken, ärligt uppsåt? Nja, politik är inte min gren men humanismen känner jag starkt för. Jag var i Berlin 1991, 2 år efter murens fall, nej jag har ingen bit av muren. Det starkaste minnet är hur skrämmande allt var. Ena sidan en modern storstad, några 100 meter därifrån slitet, grått och deprimerande Det som slår mig idag är att det finns fortfarande murar men de inte byggda av betong, inte synliga för ögat. Men visst finns det murar, sociala hinder, fysiska och psykiska barriärer. Man rör sig i det område man bor, där man är trygg och känner till. Umgänget består till stor del av likasinnade. Hur river man dem?