tisdag 28 juli 2009

Oförstående

Nu har jag levt utan silverpilen i över en vecka. För nytillkomna läsare är det min cykel alltså. Saknaden är total. Helt plötsligt vet jag inte hur lång tid tid det tar mellan två platser. Exvis firman till Pantarholmen. Med silverpilen från dörr till dörr 7 min om det är motvind. Nu ska jag antingen gå eller ta bussen. Att åka buss är alltid ett äventyr, Blekingetrafiken och jag har sällan samma tider... Bussen har alltid åkt när jag kommer til hållplatsen vilket innebär väntan. Spänstig som jag är tycker jag ju att jag kan ju lika gärna gå ett par hållplatser. Vad händer? Jo när jag är mittemellan hållplatserna kommer bussen. Ska jag springa framåt eller tillbaka till den jag just passerat? Detta ställer mig i kniviga situtioner, viktiga beslut måste fattas snabbt.Inte min starkaste sida. Då min beslutsångest paralyserar mig så har jag missat den bussen också. Samma procedur, jag hinner nog till.... Jag hinner ju fram men oftast för sent. Nu har jag börjat lära mig att gå tidigare men det hjälper inte. Just nu är jag i en fas då jag antingen anländer för tidigt eller mest sannolikt för sent. Jag har skrivit till Blekingetrafiken och föreslagit flexibla busstidtabeller för mobila sjukgymnaster utan cykel.

1 kommentar:

  1. Önskar verkligen att Silverpilen är färdigopererad snart och tillbaka i spåret! Kram Josefine

    SvaraRadera