Stickade koftor

Nu är det slutet av september och fortfarande varmt. Om nätterna ligger man i bara lakanet och knappt det. Affärerna invaderas av de stickade koftorna eller alla former av stickat. Det går inte att ta misste på vad som gäller här på Gc. Stickat alltså. Känns lite märkligt. För min del varar utemöbelsäsongen hela året. För Kanarierna är den slut och höstrusket är här. Vi tänker olika. Vi ska köpa ett lite utemöbelset till jobbet. En omöjlig uppgift i september... Så vi får vackert vänta till våren dvs april/maj. Varför sitta ute under vintern? Jag har en god kamrat som gärna är ute i ur och skur hemma i Sverige året runt. Kanarierna tänker annorlunda nu är det tid att kura och köpa....... javisst en stickad kofta.

Big hug

Ika

Passaporte

Japp nu har Polarn ett eget pass. Med namn och där det står att hon är 2 år. Det där med 2 år är en vild gissning kan man säga. Hon liksom bara flyttade in förra hösten. Hon får nu resa inrikes i Spanien och om 2 rabies sprutor får hon resa inom hela EU. Polarn vet inte vilka möjligheter som öppnats för henne. Hon var mest nöjd med att se El Tablero och stadsmiljö. Hemma hos Cinna såg hon för första gången i sitt liv, tror jag en takfläkt. Spännande saker vill jag lova. Bilfärden gick bra, hos vetrenären gick fint, hon tom med gick in i sin knallrosa korg efter hemkomst. Under natten låg hon dock som ett frimärke mot mitt ben. Det blir varmt kan jag säga, särskilt när det redan är 29-30 grader innan. Katter är en värmekälla vill jag lova.
Polarn the real globetrotter, en riktig vagabond..... Med eget passaporte och allt...

Kram
Ika som också har eget pass

Kranvatten

...är en lyx, att man kan dricka direkt ur kranen. Här är vattnet inte skadligt men det smakar inte bra. Inte ens canarierna själva dricker det. De flesta har en vattenbil som levererar vatten. Inte vi. Dessutom har vi en bit att gå till parkeringen. Man släpar vatten. 2 dunkar sin gas och 6 flaskor con gas ca 2 gånger i veckan. Här kan man tro att jag är tacksam för vardagsmotionen, visst är jag det. Det är bara en hake att handtagen inte är tänkta till vardagsmotionerande, de skär in i handen så den blir alldeles öm och konstig. Dock kan jag förstå att det är ett lyxproblem, på en ö med ca 30% arbetslöshet och shopping för pengar man inte har. Jag är tacksam för vardagsmotionen och valkarna i händerna.

Må väl till vi skrivs igen

Ika

shopping i Atlanten

På den lilla ön i Atlanten finns ett Ikea. Jag har en annan dygnsrytm än spanjorerna det erkänner jag. När jag går hem från middagen på restaurangen vid 8 tiden är spanjorerna kvar på stranden. Jag antar att de äter senare. Ikea dock är alltid fullt. Bygget är litet och ganska trångt för att inte tala om parkeringen. Här är det så om man behöver en Billy bokhylla betalar man den och sedan går man ut i en annan byggnad så ligger ens varor lastade på en vagn. Mycket praktiskt! Det finns alltså inte ett ta själv lager. Toppen man får det pålastat på vagnen och sen då? Det finns inte en ärlig chans att komma fram med bilen för att packa in. Då får man gå med sin vagn av ostadig karaktär i nerförsbacke på en trottoar som är högst 40 cm med bilar tätt parkerade intill och ibland allt som oftast PÅ trottoaren. Då gäller det att ha tungan rätt i mun och kraftig muskelstyrka för att inte köra på bilarna. Jag föredrar den svenska modellen, ta själv hyllor, kör genom kassan och ut på den vältilltagna parkeringen som innebär vagnkörning på plan mark. Då är det bara att hitta bilen som återstår.....

Sushi&mex

Förra året när jag kom hit höll jag på att ramla baklänges. I Meloneras finns en restaurang som har mage att kombinera Sushi och Tex Mex mat. Nej här ska vi inte blanda ihop begreppen. Under året har det blivit en del besök där, maten är fantastiskt. Ju längre tiden går desto mer och mer genialiskt är det. Jag lovar sushi till förätt och fajitas till varmrätt är en blixterbåle succé. Det finns nåt för alla smaker. Restaurangen heter Sushi & Mex a fusion restaurante. Det vill jag lova att det är tidernas bästa fusion!!! Smaker som gifter sig i munnen.

Så varsågod alla matälskare och kockar, världens tips direkt här på Ikas Iakttagelser, kom ihåg var ni såg det först!

Doktor

Jag har varit hos doktorn. Intressant, för jag har varit på en Cubansk vårdcentral för samma åkomma. Min allvarliga sjukdom består av att missbruka tops eller öronpet. Med jämna mellanrum åker den lilla bomullen av och då rivs det ganska bra om man fortsätter att peta.. Detta hände mig igen, och jag brukar ta en pincett och vips (tops) så är den ute. Nu senast gick det faktiskt jättedåligt, så den lille rackarn åkte längre in i örat. Då är man lomhörd och känner att kanske jag inte ska prova allt för mycket. Är lite osäker på hur långt in i örat trumhinnan verkligen sitter. Dessutom vid sånna här operationer kan man verkligen säga att man famlar i blindo. Finns det nån som lyckats titta djupt in i sitt eget öra? Det är begåvning som jag saknar. Det hela slutade med ett besök hos doktorn i Playa del Ingles och spolning. Kan man köpa en sån där spolmojäng för de var effektiva?!Lite pinsamt är det ju att söka läkare för sånna saker, men på Cuba blev doktorn jätteglad för jag var den enda patienten som han hade verktyg till att bota på en gång. Kul att kunna glädja någon. Den här gången kändes mer hmm tja jag är 38 år och till synes full frisk...

Nåväl får jag inte tag på nån spolgrej så får det faktiskt bli lyxtops framöver....

Tribute och nostalgi

Här svettas man om nätterna kan jag säga. Jag är blöt av svett varje morgon och luktar inte hallon. Har en Ac men tycker att jag inte mår väl av denna så den används inte. fläkt vore en fin lösning på det. Pest eller kolera... Härom nattten låg jag och funderade lite kring detta och började plötsligt gapskartta högt för mig själv. Ni vet så där bubblande ljudligt skratt och kunde inte sluta. Det jag tänkte på var att för flera år sedan skulle det vara kändisfest på landstinget. BLSArna och vi Primärvårdare. Vi i primärvården bestämde oss för att vara idrottstjärnor. Annika Sörenstam, Malin Bayard, Björn Borg, själv var jag Ludmilla med en häck och doping info runt halsen hela kvällen. Det var även så att det blev två alpinister jag tror en var Anja p och den andre var herr Stenmark så klart. Hur som helst det var en varm kväll i början av sommaren, alla var glada och seriös satsning från alla håll. Då ser jag Madde, bästa madde som Stenmark i täckoverall och stickade mössa. Svetten fullkomligt lackade, men är man Stenmark kan man inte ta av sig mössan ens i liten lokal i juni. Av detta fick jag mig ett väldigt gott skratt så här flera år senare när jag ligger i säng i bara mässingen på Gran Canaria och svettas.

Tack Madde för det och förresten tack allihop för en fantastisk afton, då i juni för typ 8 år sedan..