Mobiletik

Ord har olika betydelse för olika människor.Vi har olika värderingar, olika sätt att tolka vad som är rätt och fel. Det här vad som är ok mobiletik i offentliga miljöer är en sak som skiljer sig oerhört skulle jag vilja påstå. Självklart tycker jag att min diskreta samtalston och ämnesval håller gott etikmått. Jag tror inte hela tåget är intresserad av att höra mina långa samtal i mobilen. Jag är inte heller säker på att jag vill lämna ut personliga detaljer och mitt känsloliv åt alla. Jag känner heller inget behov att låta min röst höras över hela tåget så att ingen annan varken kan läsa, filosofera eller göra vad den känner för. Här är det väldigt olika, tonårstjejer viker verkligen ut sig offentligt. Ibland skulle jag vilja lägga en hand på deras axel, säga lilla gumman kan jag hjälpa dig? Eller den där mannen + 40 som verkligen tror att hans röst är ljuvlig för alla, talar högt, dominerar och blänger på medresenärer om man råkar hosta. Till honom skulle jag föreslå penisförlängning. Men som sagt vi är alla olika och har olika nivå på vad som är ok. Jag är antagligen en mes med självklar rätt att tycka till om andra.

Löksoppa

En bortglömd klenod. Många kallar den blek och tråkig. Jag hävdar bestämt att det är en näringsbomb. Innehåller alla näringsämnen man behöver. Prisvärd, snudd på budget. Helt kort den har verkligen allt och man kan poppa till den med att lägga i morötter. Så den kan verkligen varieras. Vad mer, jo smalmat så klart. Sist men inte minst den värmer på djupet. Så till alla som glömt eller någonsinn baktalat löksoppa, jag vill bara säga mer löksoppa till folket!

Long time no see....

Sorry, jag vet att jag varit frånvarande ett tag men nu, nu är jag tillbaka! Jag har tillfälligt lämnat den lilla staden vid havet och är i den stora byn norr om Växjö. Så här många minusgrader har jag inte varit med om sen jag vet inte när. Rysligt kallt trots långkalsonger, toppluva och lovika vantar. Jag trodde att jag glömt dessa ord för det var längesen jag använde dem. Minnet spelar mig ett spratt på det hållet, ovanligt. Minnen från varmare breddgrader dyker ständigt upp i mitt medvetande. Rena tortyren faktiskt. För vem vill sitta på en strand med parplydrink, bruna knän och titta ut över havet? Inte jag sa mamma björn och ljög. Jag vill jag lovar men det är inte så dumt att sitta inne och titta ut på kung Bore heller. Positivt tänkande, foten i kläm, jajemän!

VM i Japan

Vilket VM? undrar den sport intresserade. Nu är hon väl ändå ute och cyklar? Nej, inte alls för både män och kvinnor, pågår just nu, i Japan. Nej det har inte varit på sportnytt, nej Peppe Eng är inte där. Jag håller med om att massmedia, ialla fall inte de tidningar jag läser, inte ägnat detta VM nämnvärd uppmärksamhet. Nej jag kan inte nämna någon av favoriterna. Jag är osäker på vilka länder som deltar eller hur kvalet gått till. Jag talar om världsmästerskapen i poledancing. Nej nej nej inte dans kring granen utan runt en sådan stång som stripporna har. Jag är nyfiken på poängsytemet, mest naket? rytmik? samspel? sex appeal? Hur blir man jurymedlem? Vilka kvalifikationer krävs för att vara domare? Är det publikens jubel eller hur går det till liksom. Vinnaren, vilka reklamavtal, vinner man en ny garderob? Det är inte lätt att vara sportpole.

Ullared

Sveriges största turistmål. 200 000 fryspåsar säljs varje dag året om. Gult och blått. Enda butik i landet som går ut på riksradion och säger "KOM INTE HIT, DET ÄR KAOS I TRAFIKEN OCH I BUTIKEN". Tidernas reklamkupp kallar jag det, att dessutom 2009 göra en såpa om hela fenomet. Smart. VDn säger att han gjort en insats för folkhälsan genom att minska på bygeln på vagnen så att hälsenorna håller. Ja jag har varit där och ja jag tycker det är kul en stund. Framförallt folklivsforskningen. Salig blandning på folk, automat kaffe och djungelns lag vid bhåarna. Småbutiker runt om som när man ska gå där är man så trött i huvudet att man bara vill skrika. Ändå Sveriges största attraktion. Inte Skansen, inte Liseberg, inte Åre. Ullared. Märkligt.

2.a advent

Rätta mig om jag har fel, men hade inte folk mer stakar och stjärnor tända under dag tid förr? Idag har varit en fasligt grå dag i den lilla staden vid havet. Jag har dragit min del till att försöka lysa upp tillvaron. Jag har idag upptäckt till min stora förvåning att det är väldigt få som har julateraljerna tända på dagtid. Jag förstår att jag antingen är miljöbuse eller kapitallist. Vad finns det fler för anledningar undrar jag? Jag må vara både det ena eller det andra, kanske bägge. Jag tror ändå att människors depressioner kostar mer och är mer belastande för miljön än mina små ljus i tillvaron. Min sanna övertygelse är att vi verkligen behöver de ljusglimtar vi kan få. Jag bidrar gärna med det. Jag vet hur mycket läkemedel av antidepressiv art som kommer ut i våra vatten. Vi komer om ca 10 år vara jordens lyckligaste folk efter som vi redan får i oss lyckopiller genom dricksvattenet. Ja det är sant vare sig vi behöver eller inte. Via dricksvatten får vi idag i oss 25 mg substanser uppåttjack. Tackar. Jag tror att lite adventsljus piggar upp oss en grå dag i december. Ja, jag förstår att det är ättestupan nästa.

Frosseri

Nu är det avklarat. Årets julbord. Jag har aldrig varit så förtjust i julmat. Men i år var det så gott så gott och jag åt med god aptit. Det talar väl sitt tydliga språk att jag räckte inte ända fram till gottebordet. Jag fullkomligt gick i väggen vid revbenen och de magiska köttbullarna. När jag kom hem mådde jag tjuvtjockt. Jag är tacksam att jag inte har fler julbord innan jul utan årtets med jobbet är avbockat. Någon sa att det var för att jag inte tog någon snaps, att den lille rackaren satte fart på matsmältningen, hade inte hjälpt i mitt fall, jag fullkomligt frossade i högt tempo. 5000 meter hindermat på nåt vis. Jag kan meddela att det inte är min sport. Jag förstår inte hur man kan äta så mycket och tänk de som gör det ofta och jämt. Hua. Linssoppa någon?